Gör ni?
Vi förlorade Ullis sommaren 2007 efter en sjukdomstid. Hon var go. Hon var speciell. Nu har vi två nya små kattliv hemma som busar och härjar runt. Vi har vant oss vid att de är en del av vårt liv. Vi har lärt känna dem. När de var "nya" i vårt hus saknade jag Ullis extra mycket. Ullis kände jag ju, de här katterna hade jag knappt träffat. Men Kajsa och Kramer förgyller tillvaron, jag blir glad bara jag ser på dem när de skuttar runt eller hör dem spinna tvåstämmigt högljutt och man undrar vad det är för maskin som gått igång? Undrar om nån av dem kanske också blir lussekatt-kandidat? (Bilderna på länken är tyvärr inte från det år som Ullis blev uttagen - de har fallit bort från cyberrymden - men visst är katterna fantastiskt fina?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar