Lillkillen!

Fullständigt utslagen somnade jag, pappa D, igår kväll framför tv:n... Det är häftigt att vara pappa och att vara familj! Men det tar nog ett tag att vänja sig. I dag har vi fått information i grupp tillsammans med ett gäng andra nyblivna föräldrar och deras små bebisar. Nu vet jag till exempel att mammor har ett extra tillskott av hormonet oxytocin som gör att de orkar vara vakna mycket mer. Det tillskottet har inte pappor så vi får vara trötta ibland... :)

Blomsteraffären hade ringt och ville leverera blommor. Det betyder mycket med alla som tänker på oss nu! Här är ett par bilder tagna med min mobil igår. Magnus finns nu också som "webbis" på lasarettets hemsida.

Dan Magnus Åslund

12 timmar gammal (TV)

20 timmar gammal (Ovan)

Det blev ett barn!

070328 kl 23.55 föddes vår son, Dan Magnus, på Falu lasarett. 10 fingrar, 10 tår och världens sötaste smil! :)
Tänk att man kan känna så mycket kärlek!

Bild och mer rapporter kommer sen!

/bloggat av Pappa D, hemma och sovit 2,5h
Mamma E och lille M är på BB

+ 4 dagar och förvärkar

Det kryper allt närmre att det lill* livet kommer ut och hälsar på oss! Igår hade jag regelbunda sammandragningar under hela kvällen och på natten började de göra lite ont. Jag tänkte att nu var det nog dags snart och hoppades att det skulle göra ondare och ondare och liksom ta fart ordentlgit. Men framåt 4-5- tiden på morgonen så slutade det att göra ont. Lite besviken över det...
Idag har jag många planer för dagen. För det första ska jag ta en rejäl promenad (vilket i mitt tillstånd betyder ungefär runt kvarteret) sen ska jag handla lite så att jag kan baka. Har även lite tankar kring ett pysselprojekt men det får förbli hemligt än så länge! Nu är det slut på vila och sofflock! Här ska klämmas ut bebis snarast! Får se om man kan tvinga ut den på det här viset. Förhoppningsvis så hinner jag inte med något pysselprojekt utan får åka iväg till förlossningen i stället!

/Elin

+1 dag

Bebis födelsedag flyttas framåt... Idag är det en dag över tiden. Inte så mycket och det är ju helt normalt... Men det känns som att man ska ut på jorden runt-resa utan att veta när planet lyfter. Ikväll ska vi på 50-årsfest. Skulle inte förvåna mig om Bebis bestämmer sig för att komma ut då.
/D

Gardinbyxor

I min frustration över att bara ha ETT par byxor att strosa runt i ständigt de här sista dagarna, sydde jag igår ett par byxor till!

När jag satt på sängkanten på morgonen med en handduk runt midjan och suckade över att jag inte hade något plagg att ta på mig, ger min älskade sambo mig idén:

"Jag skulle haft en omlottkjol" sa jag uppgivet. Då muntrade han upp mig på ett mirakulöst sätt genom att upplysa mig om att jag faktiskt kan sy en själv! "Finns säkert nån gammal gardin du kan sy av!" säger David optimistiskt. "Äsch" säger jag och tycker idén är lite löjlig. Men han börjar rota bland gardinerna och tar fram en vit bomullslängd och sveper runt mig. "Kolla, det är ju jättefint ju" säger David. Menar han allvar? Ska jag verkligen SY nåt i det här? Jag ser ut som en beduinkvinna. Men så tänds ändå ett hopp i mig om att det faktiskt skulle kunna GÅ att sy nåt av gardinen! David har räddat min dag, jag känner mig inte lika nedstämd och frustrerad längre.

Inspirationen rinner till och jag surfar runt på nätets vågor och letar efter något eventuellt mönster på en enkel omlottkjol. Hittar inget. Men ger inte upp för det! Tittar på tyget och inser att det skulle passa bättre att sy ett par byxor i det tyget, en byxkjol av nåt slag kanske. Tar fram några byxor från garderoben, tittar på hur de är sydda och det blir till slut att jag går efter ett par gamla för små mammabyxor som jag lägger ut på tyget. Mäter lite på mig själv och lägger till centimetrar här och där, ritar, tänker och klipper. Efter några timmar och flera provningar med stickande nålar så är den sista sömmen sydd. Vågar knappt visa David. Men byxorna blev bra! De sitter löst och skönt (men ändå figursytt) över magen, de är stora och vida och lätta att röra sig i. Precis vad jag behövde. "Okej, vill du se mina tältbyxor då?" säger jag och så visar jag upp mig.

Där står jag, med byxor sydda av gardiner (som värsta Maria i sound of music) stora som ett tält. Men jag är glad och nöjd! David ler lite kärleksfullt åt mig. Det värmer.

/Elin

Hultsfred 07

Det är inte utan att man blir lite stolt över broder Dan som gör allt det grafiska materialet till Hultsfredsfestivalen i år! Kolla in reklamfilmen han gjort!
/David

Någon som har ett begagnat P?

Häromdagen lossnade plattan till bokstaven P på våran bärbara dator... Hur kan jag då skriva "p" undrar du säkert. Jo, den lilla plastplutten som sitter under tangentplattan och gör att den fjädrar tillbaks, är kvar och när man kommer till ett p i texten får man liksom stanna upp, lägga plastplutten till rätta på kretskortet (eller vad det är???) och dutta till den så får man ett p. Lätt som en plätt. Men lite bökigt förstås. Så om nån har ett begagnat P till en Packard Bell så... Då behöver vi ett. Eller ett helt nytt tangentbord kanske... Blir nog en dyr historia. Suck.

Nu kan väl magen inte bli större???

Sitter här framför datorn med "magen i knät". Den har sjunkit ordentligt de senaste veckorna. Jag tänker: magen kan väl inte bli större nu? Men det kan ju fortfarande vara upp till 3 veckor kvar och bebisen måste ju växa även under de veckorna. Det är hemskt bökigt att vända sig i sängen på nätterna. För vända mig, det måste jag, nästan varje kvart (känns det som!), för tynden blir påfrestande och jag måste variera belastningen. På morgonen gör det ont i höfterna så jag kan inte ligga kvar och "morna" mig, utan går oftast upp när David går upp, vilket ju är trevligt, för då kan vi ju äta frukost tillsammans!

Igår gjordes ett överraskande ultraljud på mig. Jag var på specialistmödravården för att kolla upp lite värden och sånt, enligt remiss från min barnmorska. Jag trodde de skulle ta massor av prover men det gjorde hon inte utan hon gjorde bedömningen att allt stod rätt till i alla fall, att döma av tidigare värden, vilket förvånar mig. Barnmorksan hade ju ändå remitterat mig dit! Jag tog inte med mig David heller för jag trodde det skulle bli massa tråkiga prover bara och förväntade mig verkligen inte ett ultraljud! Så när jag förstod att det skulle göras ett sådant så la jag mig motvilligt på britsen och vågade knappt titta på skärmen... Tänkte på David hela tiden, så synd att han missade det! Jag var rädd för att se könet, för det ville jag VERKLIGEN inte få reda på innan David!

Bebisen mådde alldeles utmärkt i alla fall, vikten uppskattades till strax över 3000 gram och hjärtat pickade på som det skulle. Det var skönt ändå att det gjordes ett ultraljud, för då kunde mina nojjor om att det skulle vara nåt fel på bebisen stillas! Det är en frisk liten krabat där inne! Och hans/hennes föräldrar vill gärna att den kommer ut snart!

/Elin

Vagga

I vårt vardagsrum står nu bebisens första sovplats. (Ja! För det är där vi kommer lägga vår lilla/lille först när vi kommer hem från BB - hedersplatsen!) Tillverkad av Lars Berglund, Davids pappa. Är den inte fin! Vi är STOLTA över den OCH över pappa Lars som tillverkat den. Den levererades till Tegelvägen i lördags, då vi hade besök av både Davids mamma och pappa och min moster Ingegerd och hennes Bengt, från Östersund. Med leveransen kom även lite bebiskläder och tillbehör, bland annat Davids "dop-brallor" i storlek 50 med tillhörande skjorta. Det blev en mycket trevlig eftermiddag tillsammans. Tack för besöket!

Min mamma Gudrun fortsätter att tillverka barnkläder. En hel kollektion är färdigställd med byxor, tröjor och sparkdräkt. Det senaste plagget är en sovpåse som vi tror att bebisen kommer trivas alldeles utmärkt att sova i!

/Elin

Friskis!

Ännu ingen "Mojje"-låt på friskispasset... Idag var det dock en kvinna där och kvalitetssäkrade vår kära ledare. Hela passet videofilmades men hon lovade att filmen inte skulle komma ut i handeln. Det var ju iofs synd... Hade kunnat bli mitt stora genombrott! (inte)

Sedan fick vi som vanligt en liten rapport om sonen som numera vaknar tidigt om mornarna. :)
Får se om det blir "Mojje" nästa torsdag.
/D