Nästa prövning

Skryter jag nu?

Idag var vi iväg på nästa prövning. Gudstjänst/Luciakonsert på Annagården. Fulla kyrkan nästan. Bara vi föräldrar, Magnus och tvillingarna kom från "vårt håll". Men väl där fanns det såklart många famnar som kunde ge bärhjälp och tröst - men nån tröst behövdes inte för tjejerna sov såklart nästan hela tiden.

Amning, blöjbyte och försök att hålla reda på spattig Magnus medans gudstjänsten fortlöpte. Tur att prästen inte hade så prästiga uppdrag som annars om söndagarna utan kunde vara lite pappa samtidigt.

Bara vi

Bara vi är modiga nog (läs: galna) att ge oss iväg på bioföreställning för barn med vild 2,5 årig och tvillingflickor 1 månad gamla men med bara TVÅ vuxna. Vi alltså. Föräldrarna. Vilka hade vågat ge sig iväg på nåt sånt?

Vi gjorde det i alla fall. Vi fixade det. Det blev mysigt, Magnus var nöjd. Trots tvillingbajsblöjebyte, amning och godis-kaos mitt i föreställningen. Både i salongen och utanför.

Föreställningen var 45 minuter lång och bestod av 4 stycken korta Alfons-filmer.

Vi klarar allt.

flickor som följs åt och juledoft och filmjölksbajs i hemmet

Flickorna Åslund följs åt. Såklart - de är ju faktiskt tvillingar! *skrattar* De väger exakt likadant och är lika långa sånär på nån halvcentimeter och nåt gram. 3800 gram tunga och 53 cm långa är de. Följer kurvan exakt fortfarande.

Saker som tyder på att de är tvåäggstvillingar: De hade varsinn moderkaka, de hade varsin fostersäck, det var ett tydligt "lambda-tecken" på ultraljudet.

Saker som tyder på att de är enäggstvillingar: De är av samma kön, de är lika långa och väger lika mycket, de har likadana handavtryck (i princip), de har likadana storkbett i pannan och nacken och över huvudet taget så är de väldigt lika varandra. Hade inte Emma haft en annorlunda örsnibb så hade det varit väldigt svårt att skilja dem åt. Enäggstvillingar sägs vara en slump medan tvåäggstvillingar är ärftligt - och vi har inte tvillingar i släkten i "vårt led". Och trots ovanstående tecken på tvåäggstvillingar så kan det vara enäggs ändå. Tiden får utvisa.

Vi har, trots ruschen här hemma, lyckats få till lite adventsstämning. Magnus, jag och David hjälptes åt i helgen som gick att sätta upp stjärnor och adventsstakar i fönstren, plocka fram lite ljus och adventsljusstaken. Och ingen advent och jul utan hyacint-doft i hemmet! Minst en hyacint och helst en amaryllis ska stå på Åslunds köksbord i jule- och adventstider. Nu blandas hyacintdoften ibland med doften av filmjölksbajs. Tvillingbajs. Och ibland blir det stockning vid skötbordet eller parallelbyte med en tvilling vid ett varsitt skötbord. Men det är advent ändå, och advent är mysigt!

Och så till detta om ärret efter mitt kejsarsnitt. Det vill inte läka. BVC sköterskan, som är gammal operationssköterska, tittade på såret, som gått upp lite i änden, och konstaterade att det var ett granulom som hon lapiserade. Läskigt värre - men nu ska det bli BRA! Hade hon inte upptäckt det så hade det inte läkt, för tydligen klarar inte kroppen av att läka det själv utan det skulle fortsätta att vätska och vara... Tack och lov för goa, snälla, rara duktiga BVC sköterskor/sjuksköterkor som vet vad de gör!

Apropå sköterskor. Förlossningsbarnmorskan ringde upp mig idag, bara för att höra hur allt går för oss. Så himla snällt och omtänksamt. Jag har tänkt mycket på dem, henne och undersköterskan, och va bra de var och hur trygg jag var, hur roligt vi hade. Jag kommer aldrig att glömma henne och undersköterskan, varken till namn eller minnesbilden av dem. Ibland har man tur och hamnar i rätt händer.

Det var allt för nu. Nästa gång hoppas jag att jag har tid att lägga ut lite bilder.