Änglasång och kyrka

Igår hände nåt som fick både mig och David att bli förvånade. Hur bra kan en 20 månaders minne vara???

För typ 2 månader sen var det "änglafest" i kyrkan. Massa pyssel, sång, fika, drama etc. 2 månader borde vara länge för ett 20 månader gammalt barn såsom Magnus. Innan vi åkte till kyrkan den gången sa jag till Magnus i all hast: "nu ska vi åka till kyrkan. Där kommer vi kanske sjunga om änglar". Och så hittade jag på en "änglasång" som jag nynnade för Magnus och han härmade mig. Sedan dess har vi varken pratat om eller sjungit om änglar så mycket. Men så igår när vi klev ur bilen så pekar Magnus på mitt rosa band på jackan och sa "ängel". (det hade han i och för sig fel i - men förstår ändå att han såg likheten). Sen börjar han nynna på MIN ÄNGLASÅNG!!!! Exakt exakt så som jag framförde den för honom. Vi blev så paff både jag och David. HAR så små barn så bra minne?????

Och accosiationsförmågan sen... Vi har ett liiiitet litet krucifix vid ytterdörren hemma. Det pekade han på häromdagen och sa "kyrka". Say no more... Vilket otroligt minne och vilken accosiationsförmåga.

En annan rättså gullig sak som Magnus gjorde idag var att han råkade hitta en krita på golvet i köket och på några sekunder så hade han ritat på vår nymålade köksvägg. Just det var i och för sig inte så gulligt, men vänta så ska ni få höra vad han gjorde sen. När jag upptäckte att han stod och ritade på väggen blir jag ju såklart chockad och flyger upp från stolen och utbrister "neeeeej! Magnus vad gör du!!!". Och han står där med kritan i handen och ser jätteskamsen ut. Man ser näästan tårarna komma. Jag tänker att jag får tvätta bort det sen, efter skolan, och vänder mig om ett tag till och läser klart artikeln i tidningen och dricker upp det sista i kaffekoppen. Och när jag tittar till Magnus igen så har han hittat nån tygtuss på golvet någonstans som han står och gnuggar och gnuggar och gnuggar med på det han ritat... Lilla raring! Han försökte sudda ut sitt "verk" för han förstod att han gjort nåt fel och ville återställa det. Han stod där och såg skamsen ut, och gnuggade och tittade på mig. Det var gulligt tycker jag. Han är så snäll och så klok.

Vilken förmån

Sitter här i skolan och pausar i plugget. Man behöver det.

Tänker på lilla snörvliga Magnus som jag lämnade på dagis idag, trots förkylning. Vad gör man inte som tentastressad förälder?

I alla fall så tänkte jag på vilken förmån personalen har. De har förmånen att få ta hand om och lära känna andras barn. Det är ju fantastiskt! Vi lämnar över våran Magnus i deras händer. Våran lilla goa, värdefulla, insiktsfulla Magnus. Det är som en gåva de får, personalen. De måste få jättehärliga upplevelser från alla barn de tar han om. Tänk att de får de ansvaret! Det är som att få förmånen att förvalta en skatt. Någon har så stort förtroende för en att de kommer med en skatt i händerna och säger "här - du får den här att ta hand om!" "åååååå, får JAG?". Jag hoppas de tänker så i alla fall. Men de flesta i personalen på Magnus dagis har ju varit kvar i sitt yrke i 20-30 år. Så det måste ju vara givande. Och det måste kännas som en förmån.

Inte så konstigt att jag blivit bättre i ryggen...

... det är min magiska skolryggsäck! Den promenerar jag runt med om dagarna när jag inte sitter i pluggbåset. Den väger ca 12 kg. Uppför svärdsjögatan från busshållplatsen kämpar jag mig hela vägen fram till Högskolan. Inte undra på att man får ryggmuskler. Tack för det! Det behöver jag.

Varför är den magisk? Jo. Idag fick det plats i den:

- 2 välfyllda pärmar

- 1 kollegieblock

- 2 mappar à 150 blad var

- 1 bok à 200 sidor

- 2 stycken fyllda petflaskor à 50 cl

- 1 påse innehållande 2 äpplen

- en normalstor morot

- ett fullstort badlakan
- en bikini

- en schampoflaska

- en flaska duschcreme

- en parfymflaska

- en deodorantspray

- underkläder

- mössa

- ett par stora vinterhandskar

- halsduk

- busstidtabell

- tandborste

- tandkrämstub

- 5 stycken överstrykningspennor

- en mobiltelefon

- 3 stycken bindor

- några pennor

Jag har säkert missat nån liten pryl också. Så ni förstår varför den är magisk. Den rymmer sjuuuukt mycket. Coolt! Och inte är det oordning i den heller. Jag hittar alltid. Så här ser den ut:

Som ni ser är det inte alls så stor.

På lördag är det dags för tenta i delkursen inlärning och tänkande. Jag är märkligt lugn! Har inte pluggat överdrivet mycket, men insett att jag nog på det jag hittils läst och det jag kommer hårdplugga imorgon och på fredag, så kommer jag minst klara godkänt. Så efter bloggande kommer undertecknad att lägga sig i ett varmt och härligt bad och läsa Esgate. Vår tråkiga kursbok. Jippie! Men tack till min underbara man som lagat packningen under badkaret så att vi kan bada utan översvämmning på badkarsgolvet. Du är bäst, David!

Och grattis till mamma och pappa svärföräldrarna Ulla och Lasse som fått kattungar idag! Längtar tills jag får hälsa på! En av kattungarna kommer nämligen att få flytta hem till oss.

/Elin

Lite kvällssvammel om tentaångest bland annat

Va fort tiden går! Jag hade ju tenta alldeles nyss. Men nu är det mindre än 2 veckor kvar till tenta på trök-kursen nr. 1. Har inte kännt mig ett dugg inspirerad under den här kursen. Nåväl, jag har tagit de första stapplande stegen i tentaplugget och det börjar väl ta fart. Räknar dock inte med lika bra resultat på den här tentan som på den förra. Men jag ska kämpa ändå! Psykologi är ju så roligt, men tyvärr gör varken undervisningen eller kursboken ämnet särskilt roligt. Delkursen som jag ska tenta på heter "inlärning och tänkande" och det är ju ett jätteintressant ämne som man kan diskutera och analysera hur mycket som helst! Men tyvärr så känns föreläsningarna alltför mycket blablablablabla dårå va och boken för mycket blahumblahumblahum - ö, va var det jag läste nu då. Öööö, vad har det här för betydelse... Öööö, va sjutton ska jag läsa på i det här kapitlet? Suck.

Apropå tid som går fort. Magnus kommer nog hem från dagis varje dag med typ 10 nya ord. Man blir helt paff! Idag hade han bland annat lärt sig säga en flickas namn. Kan ni tänka er så rart det låter när en liten ettochetthalvt-åring säger hejdå och så hennes namn och kramar om henne. Imorse sa Magnus "äppelmos" och "pappa smaka äpple". Så visst går det fort. Nästan lite för fort. Man hinner inte med. Men man är den lyckligaste i hela världen när man får uppleva allt det här... Så lycklig. Man skulle vilja ta alla de här härliga upplevelserna, den här underbara utvecklingen som sker, alla ord, alla kramar, alla pussar och pirr-i-magen-känslor och stoppa in dem i en ask som skulle kunna vara en egen värld. Sen kan man ta fram den här asken senare och hoppa in i den här världen och återuppleva allt som var. Men det finns ingen sån ask. Det finns bara mitt hjärta och jag får göra mitt bästa för att bevara den här känslan. Men man får vara duktig på att påminna sig ofta. Prata om minnen med varandra.

Idag gick jag och simmade för första gången på jättelänge. Vid frukostbordet imorse sa jag till David att det var så länge sen jag simmade så det kommer nog inte gå så bra, jag kommer nog inte orka så mycket. Men det blev faktiskt en hel kilometer på rygg och bröst! Är jättenöjd. Och jag ska nog göra det till en onsdags-tradition att gå och simma innan föreläsningen börjar. Dessutom är jag på jakt efter en badmintonklubb i Falun så jag kan ge mig in i badmintonspelandet och tävlandet igen. Är ju faktiskt KM-mästare i Rättvik som 18-åring!

/Elin

Allhelgonahelgen

Det var nog den mysigaste allhelgonahelgen någonsin tror jag.

Allt var så rofyllt - till och med städningen! Och jag och Magnus fick riktigt mysiga mamma-barn timmar just på lördagen. Vet inte varför, men det var som att vi bara var förälskade hela dagen och inte kunde tänka på annat än varandra. Vi hade en speciell kontakt. Vi busade, kramades, pussades, lekte, städade tillsammans... Så underbart... Han är den goaste som finns!

Mitt under blöjbytet berättar jag för Magnus att vi ska till kyrkogården och titta på massa ljus. "Kan du säga kyrkogård?" frågar jag honom. "hyykogååååå" "massa juuuuhh" säger han då. Jag och David tittade på varandra och log. Väl på kyrkogården så springer han runt alldeles till sig bland ljusen och ropar "dä! dä!" "juuuuh!" "hykogåååå!" Jag delar Magnus känsla helt och hållet, om än lite mer diskret uttryckt. Det är väldigt vackert. Det är mycket folk där och han springer nästan på en del av dem. Med bestämda steg går han fram längs stigarna och vägarna på kyrkogården och ibland stannar han till och tittar upp på de mötande och säger "hej". Jag kan inte låta bli att skratta. Och inte en del av de vi möter heller.

Han lär sig så otroligt mycket nytt just nu! Det sprutar ord om honom, "kokogiii" =krokodil "hoppa" = soppa "bebi" = bebis och mååååånga många fler ord. Och så har han börjat säga korta menigar. "Åka bil" säger han. "mommma båcka" =morfar är borta. "åka mommo maji" =åka till mormor och Malin. Ja, det är så mycket att jag inte kan hålla allt i huvudet. Han lär sig så klart mycket på dagis och det är ju kul! Men ibland värker det i mammahjärtat när jag tänker på att han har ett helt eget liv på dagis, han har en vardag där. Det händer saker i hans liv som jag inte har koll på. Han blir uppfostrad av andra än David och mig. Men naturligtvis är det mest positivt med dagis.

Ikväll hade vi dukat upp med nyponsoppa i tallrik och det har Magnus aldrig ätit. Men när vi sätter honom i stolen vid bordet framför soppan så säger han "hoppa!!!" Oj, tänker vi, han visste vad det var! Han har nog fått det på dagis. "hoppa! Gagi" (= soppa, dagis) säger han sen och då förstår vi.

Fröknarna på dagis berättar glatt om Magnus dag när jag hämtar honom. De säger att han kan så mycket. "säg det som han inte kan!" säger de. De berättar att han kan namnet på alla på dagis. Att han vill vara med på allt som de stora gör och att han hänger med. Många av de små barnen i Magnus ålder är så "bebisaktiga" och sitter mest för sig själva eller med nån fröken. Men Magnus är med de stora barnen och leker. När vi kommer till dagis blir vi mött av 4-5 tjejer och killar som ropar "heeeeej Magnus" och kommer fram och klappar honom. Och Magnus säger "hejdå mamma" på en gång och det betyder att han vill att jag ska gå. Jag blir så glad av att höra personalen berätta allt som händer i Magnus liv på dagis! Samtidigt är jag lite ledsen att jag missar det.

Ja, det var en liten inblick i Magnus liv det. I våra liv händer det inte så mycket nytt. David har fått en praktikant på jobbet, en som går prästutbildningen, och jag pluggar på. Är inne på den 3:e delkursen i Psykologi I nu och det känns ganska tungt just nu. Det är en tråkig lärare, tråkig bok, tråkiga och oklara arbetsuppgifter och allmän förvirring bland oss studenter. Så det känns inte så bra inför tentan om 2 veckor. Men på tisdag ska jag börja plugga "på allvar".