Storebror bloggar

Nu har storebror Mats sin egen lilla vrå i bloggvärlden. Sotis - Borta hemma men bra bäst...
Där kommer han att spåna, tänka, raljera kritisera och häva ur sig sådant han tänker på.

Biskopsval

Idag samlades präster och förtroendevalda elektorer i Västerås stift för att förrätta provval till biskopsstolen i Västerås. Det är första gången på 20 år som Västerås väljer biskop och med dessa 20 år är Claes-Bertil Ytterberg den av landets nuvarande biskopar som innehaft ämbetet längst. Provvalet är ett slags kval-heat inför det "riktiga" valet som hålls i början av 2008. Att valet hölls i regementets gamla lokaler i Falun kändes roligt och hedersamt. Lite som att melodifestivalen skulle förlägga en deltävling här... fast ett biskopsval är väl idag inte av lika stort allmänintresse. :) Flera tänkbara kandidater har varit på tal och en lista har förts fram av stiftets nomineringsgrupp. Bland de nominerade syntes även min konfirmationspräst Jerker Alsterlund, kyrkoherde i Önsta-Gryta. Efter förmiddagens (tyvärr något lama) pläderingar för kandidaterna, en god lunch och diverse samtal och lobbyverksamhet gick vi så till valurnorna. (Eller val-papplådorna som kanske är en mer korrekt benämning?)






Inte helt lätt val... Vill vi ha en förnyare eller förvaltare, en drivande organisatör eller en hängiven föramlingspräst. En teologie doktor eller någon med andra meriter än de akademiska. Vill vi ha en kvinna eller man...?

Jag för min del hoppas att den som visar sig vara bäst lämpad för jobbet visar sig vara en kvinna. Som någon sa under pläderingarna: "Vi vill ju ha den som är bäst och det är ju konstigt att den som är bäst ofta visar sig vara en man..." Och tyvärr är det nog fortfarande så att männen har ett försprång på högre poster. Men den debatten för vi inte på Tegelvägen just ikväll. :)

Nåväl, av ca 15 nominerade har följande gått vidare (antal röster inom parentes):

-Christina Schenning (75), Räddningsverket, utbildnings- och utvecklingsfrågor inom samhällets olycks- och krishantering.

-Thomas Söderberg (74), kyrkoherde i Envikens församling och direktor i förbundet S:t Lukas

-Marika Markovits (73), direktor på Stockholms Stadsmission

-Margarethe Isberg (52), domprost i Västerås

-Sven Hillert (37), rektor för Svenska kyrkans Pastoralinstitut i Uppsala.

-Håkan Wilhelmsson (27), domprost i Lund

Jag tycker det känns tydligt att man valt antingen med tanken att man vet vad man får (Isberg och Söderberg) eller med en stark vilja till förändring (Markovits och Schenning).
Jag är helt nöjd med det nya startfältet och ser fram emot att lära känna kandidaterna närmare på en hearing i december.

Läs mer på Västerås Stifts hemsida

klart slut

/D

Mysplysch-Magnus

För någon vecka sedan fick Magnus ett erbjudande om att modella för ett klädmärke som heter mysplysch hos fotograf Petra Rogström. Nu finns resultatet av fotograferingen på mysplysch's hemsida! Även Magnus kompis Tore var med och blev fotograferad.

engångskamerorna blev en flopp...

Jag var så förväntansfull idag när jag skulle hämta ut bilderna från engångskamerorna. Men till min STORA besvikelse så var nästan 85% av bilderna inget att ha... De var grumliga och helt svarta, inget motiv syntes. 2 utav filmerna hade inte blivit någonting alls...

Jag skulle vilja be er, kära vänner, att om ni har några bilder från festen, maila dem till oss. elin.aslund@glocalnet.net. Så kan jag kanske använda några av dem till gästalbumet och till vårat eget album från bröllopet. Det skulle göra mig JÄTTEGLAD om du ville dela med dig av dina bilder.

/Elin

I tidningen!

Idag publicerades broder Dans bild på oss i tidningen Falu kuriren. Så här snygga var vi:

Svärmor i radio igen!

Svärmor Ulla har fått en egen krönika i Radio Västmanland 2 gånger i månaden och nu har hon haft sin första sändning! Den lyssnar du på här. Bläddra ner och klicka på 07.00 - 07.30. Krönikan sändes c:a 07.20.

Nygifta!

Nu har vi, inför Gud och de församlade sagt ja till varandra och är förklarade som man och hustru! Tusen tack alla vänner för en fanstastisk dag!

Möhippa!

I lördags blev jag "kidnappad" efter upptaktsgudstjänsten i Kristine kyrka där jag medverkade med körsång. Under tiden vi satt och åt "kyrk-korv" så stormar mina systrar in med tiara och slöja och ropar "finns det någon blivande fru här???" "Nu tar vi dig!!!!". Anna och Malena var med på planerna också. Jag satt en stund med ansiktet i händerna och vågade inte titta upp, alla blickar riktades ju mot mig! Lite jubel och applåder röjdes av också. Jag fattade nog inte till en början vad som hände, det var stor förvirring. Skräckblandad förtjusning. Med tiaran och slöjan på mig fördes jag iväg, kläddes ut och så fick jag sitta på ett torg i Falun med ett staffli, dukpannå, färg och penslar och försöka få människor att bi avmålade av mig. Jag gjorde några tappra försök att ragga upp folk, men fick inget napp... Började tycka att det blev aningens pinsamt, men så dök mina "hippare" på ett par med hund (vars matte visade sig vara en gammal klasskamrat från högstadiet!) och så fick jag måla av hunden. Det blev inte ett så imponerande tesultat, men det blev gjort! :-) Lunch ingågs sen på MacDonald’s där jag sen blev ansiktsmålad. Ett litet hjärta med ett ”D” i och två gyllene ringar prydde mina kinder.

Sedan bar det iväg mot okänt mål! Framme vid Kupolen i Borlänge fick jag ögonbindel och leddes iväg. Inne på Kupolen (antog jag!) tog de personuppgifter på mig och jag misstänkte att det var någon ”Event” på gång där, kanske skulle jag få uppträda av nåt slag. Men det visade sig att tidningen HENNES hade modelluttagning där, så jag blev sminkad och stylad och fotad och är med i uttagningen till ”Hennes modell” (en modelltävling för vanliga tjejer). Här kan du hitta mig bland sökanden från Borlänge.

Efter denna audition åkte vi och förfriskade oss med en öl på ett ställe i Borlänge, där vi fick en intressant diskussion om skillnaden mellan katolicism och protestantism med den trevlige kocken! (diskussionen var sprungen ur att jag berättat att jag skulle gifta mig med en präst)

Därifrån gick färden vidare, även nu med ögonbindel, och mina hippare lurade mig rejält genom fejkade telefonsamtal att ”grabbarna” skulle möta oss. Jag gick på det!!! Men när vi var framme vid nästa mål och jag stod arm i arm med någon jag trodde var en av ”grabbarna”, visade det sig vara min bästa vän Eva från Rättvik! Hon var fint utklädd till tant och det var en glad överraskning att hon kommit för att vara med oss på min möhippa! :-) Platsen vi kommit till var ”ICE” i Borlänge, ett slags äventyrscentra. Där skulle vi SUMOBROTTAS! Iklädd sumo-kostymer som vägde typ 40 kilo (kändes det som! Kanske mer???) brottades vi hejvilt med varandra en hel halvtimme. Lilla jag mejades ner av samtliga… :-) Men jag var glad ändå! Sen spöade jag Anna i en airhockeymatch.

Efter detta lugnade det ner sig något och vi åkte tillbaks till Falun för att äta middag på Tzatziki, en grekisk restaurang i Falun. GOTT!!! Hit kom även Malena, som faktiskt på förmiddagen råkade ge mig en liten, liten hint om att det var möhippa på G för mig, genom att av misstag visa mig sin handdator där det stod ”möhippa” det första jag såg. ”Äsch, det kan inte gälla mig, Malena känner säkert någon annan blivande brud” tänkte jag och glömde snabbt bort det. Malena vikte diskret undan handdatorn och bläddrade fram nåt annat som hon skulle visa mig. :-)

Kvällen avslutades med en hejdlös rolig spelkväll hemma hos Malena. Vi spelade ”Taboo”. Vem som vann??? Inte jag i alla fall. Men god tvåa blev jag!

TACK Malin, Linda, Anna, Eva och Malena för att ni gjorde min möhippa oförglömlig!

Bilder kan jag tyvärr inte bjuda på, då de finns i Annas kamera! :-)

Bröllopstorget

Stället där vi har vår bröllopssida har förändrat layout och lagt till en del funktioner. Det kan göra att en del av er inte kan se vår sida. För att komma till sidan följ denna länk.

babysim

Idag är det dags igen, babysim för 3:e gången. Magnus storgillar vattnet! Det är så härligt att se honom sparka, plaska och sprattla och kikna av skratt i bassängen, det är knappt han vill gå upp ur vattnet. Lite trixigt är det att tajma in det så att han är pigg och matad innan. Det gäller att gå upp i tid, försöka så att han blir trött en timme innan ungefär och sover en halvtimme, för att sedan vakna till och bli pigg innan vi ska stiga i bassängen. Förra gången ville han INTE somna på förmiddagen innan babysimmet, vilket resulterade i att han gallskrek i omklädingsrummet efter badet, av ren utmattning. Idag vaknade han kl 06.15 och fick mat, sedan somnade han om en halvtimme c:a, men nu, klockan 09.20 har han redan slocknat igen. Väcker nog honom snart igen, för jag vill gärna att han sover lite närmre inpå doppet. Ser verkligen fram emot att bada med honom igen!

Ångans dag

Idag var det "Ångans dag", anordnad av Museiföreningen Gefle-Dala Jernväg, vid lokstallarna i Falun. Vi besökte järnvägsmuséet där lok, vagnar och andra gamla tågprylar finns utställda. Det dök upp en del bildminnen från tågresor jag gjorde som liten tillsammans med pappa som då var konduktör. Jag kände igen både vagnsinredning, godsvågar och gamla biljettluckor... :) Kaffe och bulle intogs bland tågentusiaster i en restaurangvagn från 1937. Sedan löste vi biljett till Grycksbo t o r med ångtåg. Det blev en trevlig tur och hela familjen gillade att leka med tåg!

Väl hemma fick vi borsta sot ur håret...

/David

önskelista

Nu finns önskelistan utlagd på våran bröllopssida. Du behöver en behörighetskod för att komma åt den. Den är: dochegäst. Då kan du se våra önskingar och "boka" den gåva du eventuellt vill ge.

lite semesterbilder

Det är lite för "sent" för att skriva en fullständig semsterrapport eftersom det känns som att det är flera veckor sedan som vi kom hem från semestern, ja, det är ju 2 veckor sedan (tror jag!)

Tänkte i alla fall bjuda på några härliga bilder från vår semester med "bus-vagnen".

För er som inte vet vart vi höll hus under husvagnssemestern så ska jag tala om det för er: Resan gick från Falun längs väg 45 uppåt landet, via Sveg och övernattning på min morbrors tomt i Brunflo. Från Brunflo tog vi oss sedan hela vägen upp till Fromhedens camping utanför Norsjö i Västerbotten, där min pappa Lennart och hans fru har husvagn under sommarmånaderna. Där stod vi 5 dagar och spelade golf och umgicks. Resan nedåt gick ut till Umeå och sedan längs E4:an med 2 nätter i Norrfällsviken, höga kusten, sedan en natt i Bollnäs och sen var vi hemma! Det var det det! Jättehärligt med husvagnen, stortrivdes i den alla 3!

/Elin

Några bilder då:

Ni glömmer väl inte bröllopssidan!

Kära läsare, ni glömmer väl inte våran bröllopssida http://www.brollopstorget.se/Brudpar/hemsida.php?username=doche

Där finns lite smått och gott inför bröllopet... Ett tips är att gå in där lite då och då och kika, det händer att vi fyller på lite där, bland annat önskelista!

Inget läck!

Husvagnsreparatör Berglund (jag) kan nu rapportera att efter sju sorger och åtta bedrövelser så funkar värmesystemet som det ska i vagnen! Kanske inte världens snyggaste lagning... men väl kanske den fiffigaste.. :)

För er som undrar vad vi har för en vagn så är det en Polar 470 av den ädla årgången 1977.

husvagnen krånglar

Här sitter jag och kan ingenting göra... David lagar och lagar och lagar och jag väntar fortfarande på våran efterlängtade husvagnssemester! Det har bara blivit en natt med husvagnen hittils. Väntar på att värmesystemet ska fungera, för som det är nu så läcker det så att det inte går att köra. Semestern blev ju inte direkt som vi tänkt oss. Med sjuk katt och uppskjuten avfärd, ändrade destinationer och avlivning av katt och läckande husvagn... Suck.

sommarpratare i radio västmanland

När nu inte farmor Ulla fick tala i P1 så fick hon i alla fall göra sin stämma hörd över Västmanland igår. Ett 1- timmes program om att finna sina rötter. Lyssna på nätet! Klicka på kl 15.00 och sedan kl 15.30

Då var hon borta...

Kring klockan 15.45 idag somnade Ullis in. Vi fick nästan ingen kontakt med henne innan vi åkte till veterinären. Vi fick komma in i ett rum på djurkliniken och vänta. Sen kom det in en veterinäroch en djurskötare med 2 stora sprutor med narkosmedel i. När de kom in genom dörren med sprutorna så kom det många tårar för oss. Nu var det verklighet. Hon rörde sig knappt i sin bur när vi tog bort taket på den. Hon låg där stilla och fin och kved till lite när hon fick sprutan, sen tog det inte lång stund tills hon slutade att andas. Det var en jobbig men ändå fin stund. Det var nog skönt för henne att få somna. Det såg skönt ut. Och i katthimlen får hon skinka varje dag! :-)

Katthimlen för Ullis

Idag klockan 15.30 har vi fått tid på djursjukhuset i Västerås för avlivning av Ullis. Hon har blivit mycket sämre och det finns inget mer vi kan göra. Jag går tidvis i min egen lilla värld och tänker på vad mycket kul vi haft, Ullis och jag, och familjen. Det lilla livet har tagit stor plats i mitt hjärta.

Katten sjuk

Våran kära katt Ullis har de senaste veckorna ej mått så bra. Hon har varit lös i magen, gjort på golvet och blött och även kräkts rejält en gång. För en vecka sedan besökte vi veterinären och det konstaterades att hon hade dåliga lever- och njurvärden. Förmodligen en infektion, så hon sattes på en antibiotikakur 10 dagar. Nu har det gått en vecka och hon verkar lite piggare och går på lådan som hon ska, men inatt blödde hon lite igen. Vi är naturligtvis oroliga för henne. Fina fina Ullis, diplomatiserad lussekatt, är sjuk! Vi har skjutit upp husvagnssemestern för att vara hemma och se till Ullis, men idag eller imorgon bär det iväg ändå och katten följer med. Det blir en natt husvagn, sedan svärföräldrarna några dagar och kanske mer husvagn. Vi ska försöka ta hand om henne på bästa sätt, klappa på henne och ge henne medicinen och god mat och så hoppas vi på det bästa - att hon blir frisk och kry igen och samma gamla Ullis... Annars blir det jobbigt och vi måste tänka på alternativet avlivning... En hemsk tanke, då hon är en kär vän... Som jag varit så stolt över.

Ullis december -06

Magnus - ingen hedning längre

När vi träffade biskop Claes-Bertil Ytterberg för några veckor sedan frågade han nästan direkt: "är han döpt???" "Nej" svarade vi. "fortfarande hedning alltså", sa biskopen skämtsamt då.

Men nu är Magnus döpt. I Stora kopparbergs kyrka den 8/7 kl 12.00 ägde det rum. Det var en fin högtid, tydlig Gudsnärvaro, många vänner och vi hade en trevlig stund efteråt på Mariagården, med lite mat och fika. Magnus skötte sig alldeles förträffligt bra hela tiden. I kyrkan var han vaken och nöjd hela tiden och det märktes att han gillar vatten när han fick vattnet på huvudet - inga problem alls! Han satt i famnen och snuttade på kragen på dop-klänningen och lyssnade på musiken. Men tydligen är det väldigt jobbigt att bli döpt, för han sov sig igenom nästan hela kalaset efteråt!

Rörda och stolta föräldrar framförde sången "ett barn", pappa D läste en bön för Magnus, stolta farfar läste barnevangeliet och stolta morfar läste förbönen.

Vi vill tacka alla som var där och delade glädjen med oss! Tack snälla ni för omtanke och presenter! Allt var jättefint.

Hos mormor

Eftersom pappa D är bortrest på konfirmadläger i helgen är jag och Magnus ute på egna äventyr! En liten visit hos moster Linda i Grycksbo igår, på vägen till mormor och så övernattning där. Jättehärligt att sitta ute på altanen i Västbjörka och fika och äta mat i skuggan under parasollet. Magnus och jag tog en liten tupplur i hammocken tillsammans, det gungade skönt.

Äta ute!

Det är nå´t särskilt med att laga mat ute på sommaren. Häromdagen var vi ute i värmeböljan för att köpa en AC till sovrummet men de var slutsålda i både Falun och Borlänge. Istället blev det en elgrill! Flera härliga kvällar på balkongen har det blivit! Och för den som inte visste det... allt går att grilla! :)

stolt över syrran

Min syster Malin sprang i lördags Stockholm marathon och vi följde henne med spänning via sms under dagen. 4 gånger under banan fick vi passertider för henne och jag blev nästan helt hispig när jag fick dem. Tänk att min syster springer marathon! Till och med jag var pirrig innan start fast det inte var jag som skulle springa! Jag är så STOLT över henne att hon fixade det! Hon gick i mål på tid 4.44.10 på plats 1280. Jag jublade här hemma och fick snart ett telefonsamtal från en lycklig marathonlöperska som verkade jättepigg och glad! Jag skämtade med henne att "nu har vi gjort ett marathonlopp både du och jag!"

glad under loppet

GRATTIS MALIN!!!!!!

Vi hyllar dig!

härliga dagar i solen

Igår var det nationaldagen och David var ledig. Vi tillbringade några härliga och mysiga timmar i stadsparken under några tallar i skuggan. Det var mycket folk där och musikuppträdanden och många passerade oss och log åt oss där vi låg alla 3 på våran filt. Några stannade till och tittade lite extra när både David och Magnus somnat bredvid varandra på filten.

Idag har jag och Magnus varit ute i gröngräset igen. Magnus låg lite bredvid mig och myste först, sedan somnade han i sin vagn och jag njöt av solen. Han tycks inte vara så besvärad av värmen och det är ju skönt! Såna här stunder är guldstunder som mamma, när man kan ta med sig sin son och njuta tillsammans utomhus av vädret. Längtar tills semestern (Davids semester alltså) då vi kan vara tillsammans alla 3!

Bjuder på några härliga bilder på pojjken (och oss):

BB-polare

Magnus på besök hos BB-kompisen Hilma i Borlänge.

Fyra generationer

På besök i Västerås passade vi på att besöka Magnus gammelfarmor Siv och gammelfarfar Lennart. Det blev ett trevligt besök med gott fika (som vanligt) och prat om ditt och datt. Fyra generationer var därmed samlade i vardagsrummet på Hökåsen. Detta historiska ögonblick fångades såklart på bild!

Här syns gammelfarfar Lennart, farfar Lars, pappa David och gossen Magnus!

Sommarpratare

Magnus farmor Ulla ringde häromdagen och berättade att hon nu är halvkändis... Hon har valts ut som en av de topp 10 intressantaste kandidaterna till att göra ett alldeles eget "sommarprogram" i radions P1. Datumet för Tv:s morgonsoffa var visst redan inbokat någon gång i juni. Men det är lyssnarna som avgör vem som får chansen. Gå in på Sveriges Radios hemsida och lägg en röst på vår mor, farmor och svärmor!

skrattar

Lille pojken har börjat skratta! (eller snarare le - men det är inte långt kvar till sktattet!) Och föräldrarna står och tittar och killar och jollrar och skrattar själva så att de själva glömmer bort tid och rum. Vilken känsla! En sådan lyckokänsla, man skrattar själv och ler så att man får träningvärk!

5 veckor och en dag är han nu, Magnus. Tiden går så fort! Han har växt ur flera kläder så att det är svårt att hitta matchande kläder när han ska kläs på, garderoben börjar bli lite tom... Det får bli en shoppingtur snart! En laddning bebiskläder till... Men det är så svårt med storlekarna! Alla affärer har olika storlekar. En 56:a i en butik kan vara en 62:a i en annan osv. Och man vill ju inte köpa något som han växer ur på bara en vecka! Man vill ju att han ska hinna ha bodyn/byxorna/tröjan ett tag åtminstånde! Och så ska de passa hans stil... :-)

Har redan nu nästan glömt bort hur liten han har varit... Var på BB häromdagen och lämnade tillbaks en pump och blev påminnd om hur SMÅ de är! Så liten var ju han också!

Dags att gå och amma!

lille pojjken i mammas gamla sparkisar

5 veckor gammal

Familjen!

Nu har pappa D börjat jobbet igen och mamma E och lille Magnus är hemma om dagarna och myser. Det blir många blöjbyten, man hinner inte så mycket mer än att amma och byta blöja om dagarna! När sonen sover får jag passa på att äta själv eller ta en tupplur tillsammans med honom. Det finns inga rutiner än för dagarna när man bara varit hemma några dagar själv, men om några dagar/veckor kommer jag säkert in i det och kan skapa tid för annat! Försöker få till en promenad med vagnen varje dag, men en del dagar är för kalla/regninga för det.

Idag har vi varit ute på stan jag och Magnus. Det blev en kall och blåsig promenad dit. Magnus sov hela tiden när jag gick runt lite i affärerna och kikade. Blev en korv med bröd på stan också innan vi tog bussen hem. Jag var så kall så jag kände inte för att gå hela vägen hem igen. Men första bussturen med vagnen blev gjord! Och det gick bra och vi kom hem välbehållna.

När David kommer hem från jobbet vill han inget hellre än att hålla i sin son och krama honom. Det kan jag förstå, efter så många timmar utan honom! Vi har så mysigt tillsammas alla 3 (4 med Ullis!) - Familjen!

Ullis

Katten har helt lagt om stil sedan Magnus kom hem... Hon känner väl att det är ändrad rangordning i flocken kanske? (Är katter flockdjur?) Hon håller sig i bakgrunden och är mycket mer gosig än hon brukar. Hon är jättesnäll mot Magnus och förstår att vår uppmärksamhet finns hos honom. Samtidigt vill hon gärna vara med där vi är och hänger gärna med till badrummet när det är dags att byta blöja... :)

Det finns dom som säger att människor med husdjur lever längre. Jag tror dom.

Ullis på armstödet till soffan

Vart ligger Flaun?

Ni som läste DD i torsdags kanske såg en bild på en familj, misstänkt lika oss... Klicka här och avgör själva. Men vart ligger Flaun egentligen?

Stolta föräldrar på BVC besök

Aldrig trodde jag att han skulle växa så fort! Idag är han ju bara 2 veckor... När vågen visade på 3900 gram trodde jag knappt mina ögon. När vi åkte hem från BB vägde han 3480 gram, vid födelsen vägde han 3600 gram, var 51 cm lång och hade ett huvudomfång på 36 cm. Nu hade han väx till hela 54 centimeter!!! Inte undra på att bodysarna börjar sitta trångt... Huvudomfånget hade gått från 36 till 37 cm. Självklart var vi mycket stolta under besöket på BVC när allt visade på att det var bra. De berömde honom för att han var så vaken och med, att han var så slät och fin och duktig på alla sätt. Det var roligt att som förälder komma dit med ett friskt och glatt barn!

lille toklorten blir större

Mer Hultsfred

Brorsan jobbar på med Hultsfreds-konceptet. Här är senaste reklamfilmen. Kanske nå´n som sett den på TV? Kolla också "Bandets" blogg!

Den häftigaste upplevelsen i mitt liv

Passar på att skriva några rader på morgonkvisten medan sonen sover så sött. Det blev ganska många timmars sömn inatt så jag känner mig utvilad! Han är så lätt att ha och göra med, våran Magnus. Inatt ammade jag honom 3 gånger. Halv 12, halv 03 och halv 07. Efter varje amning somnade han gott om igen efter blöjbytet. Mamma och pappa har sovit gott däremellan också.



Här kommer så en förlossningsberättelse (hoppas du orkar läsa igenom den):

Jag har ju haft mycket tankar och funderingar kring förlossningen innan han kom ut och vi har pratat igenom det flera gånger, jag har läst på i tidningar och på nätet för att verkligen vara förberedd på vad som ska hända. Men när det väl satte igång så fattade jag ändå inte att det var på riktigt. Jag hade haft svaga (i mina mått mätt) förvärkar i några dagar innan och på dagen den 28:e började de väl göra lite, lite mer ont, men inte värre än att jag kunde lulla på som vanligt här hemma. Vid 14 tiden kom det något brunt i trosorna, förmodligen slemproppen. "Hurra" tänkte jag, då är det på G... Om några dagar kanske? På eftermiddagen skickade jag ett sms till David om att "den senaste gjorde ganska ont, så du kanske ska komma hem snart". Men fortfarande tyckte jag väl att det skulle göra ondare! Jag ringde in till förlossningen för att höra efter vad de trodde och då kunde jag prata på som vanligt under en värk. De kunde inte säga om det hade börjat utan en undersökning, men jag trodde verkligen inte att det var "på riktigt" utan jag trodde att det var förvärkar och de skulle avta senare. Det gjorde de inte. Jag gick här hemma, satt vid datorn ibland, vid teven och värkarna verkade bli lite mer intensiva och göra lite mer ont, men de skulle väl göra ondare??? Det gör ju ont att föda barn! Jag var i alla fall tvungen att resa mig upp när värken kom och gå omkring, då var det lättare. För en annan kanske smärtan hade varit jättejobbig, men för mig var den hanterbar.

Jag satt mig i soffan och började teckna på en kolteckning. Värkarna kom fortfarande och jag skrev upp klockslaget på varje värk, det hade jag gjort nästan hela dagen och dagarna innan. I början av dagen kom de väl med ca 6-8 minuters mellanrum, när jag satt där i soffan kom de var 4:e minut - men jag tog det fortfarande lugnt! Vad väntade jag på egentligen? Var 4:e minut! Borde man inte fatta då att det är på gång!?! Efter en ganska ond värk lägger jag mig ner i soffan för att slappna av, förvärkarna brukar ju gå över då hade jag hört. Men jag hann ligga några sekunder så sa det "pang" eller "klick" eller något liknande, mellan benen och jag kände hur vattnet forsade ur mig... Jag flög upp ur soffan fort som aldrig förr, det får ju inte bli blött i soffan! Tog mig till telefonen och lutade mig över ett bord med det mek-färgade fostervattnet rinnandes ner för mina ben. Det blev en pöl där jag stod. Jag stod där och vaggade lite när jag ringde David: "hej, ehhh, vattnet har gått!". "ojdå - jag kommer på en gång". Mer än så tror jag inte att vi sa! David kommer hem, pussar mig och säger "ska vi föda barn, Elin!"

Efter lite pyssel och bestyr med blöjor hit och dit, torkande av vatten, packande av väska, handdukar och torra kläder så gav vi oss iväg mot förlossningen! Förrns NU förstod jag att det var allvar. Och värkarna gjorde också att jag förstod... Men det gick fortfarande bra att hantera smärtan. 19.30 var vi framme, 40 fullgågna veckor + 4 dagar. En jättegullig barnmorska tar emot oss, hog inger sån trygghet! Ganska snart undersöker hon mig. Så talar hon om att jag är 6 centimeter öppen! "Va? - oj." var väl min reaktion. Från att ha trott att det inte var på "riktigt" till att höra att jag är så pass öppen, det gör mig väldigt förvånad. Jag börjar med lustgas 40/60%. Värkarna är fortfarande hanterbara, jag och David kan ha roligt, samtala och skratta emellan. Vi har med oss lite frågesports-frågor som han läser för mig. Jag har alla rätt på ett kort! I bakgrunden spelas musiken som jag hade med mig, en skiva med klassiska favoriter som jag brännt själv. Det är en behaglig stämning! Lustgasen hjälper mig att slappna av, framför allt mellan värkarna och hämta nya krafter. Klockan 21.00 var det skiftbyte på förlossningen och den gulliga barnmorksan lämnar oss. Jag uttrycker tydligt att jag tycker det är tråkigt att hon ska gå, kommer inte ihåg, men jag tror till och med at jag grät, men hon säger att hon får inte missa bussen.

Så kommer en ny barnmorska in till oss. Hon ser barsk ut. Hon har inte samma varma blick, samma trygghet. Lite ångest sprider sig i min kropp... Hur ska det här gå? Det kändes inget bra vid första intrycket... Dessutom börjar värkarna göra REJÄLT ont. Ökar på lustgasen till 60/40%. Jag vill ha ryggbedövning säger jag. Jag vill ta bort den här fruktansvärda smärtan! Men så ska HON också in och rota i mig! När hon gjorde undersökningen på mig klockan 21.55 grät jag och tyckte inte om det! Hon rotar runt lite, ser lite fundersam ut och säger "ja, hm... du är öppen 9 cm nu så jag tror inte att det är värt att ta någon ryggbedövning". 9 cm!!! Bara 1 cm kvar... Samtidigt som jag känner en lättnad över att det snart är över så känner jag en stigande panik över värkarna som gör otroligt, otroligt ont. Och nu kunde jag inte heller få bedövning. Man kan inte ens föreställa sig hur ont det gör. Jag glömmer bort att andas som man "ska" och skriker i stället i lustgasmasken och kastar huvudet fram och tillbaks i sängen. David är ett fantastiskt stöd. Han andas med mig, håller mig i handen, pratar lugnande med mig och stryker mig i håret och över armen emellan värkarna. Utan honom hade jag inte klarat det! Han är min HJÄLTE! Trots paniken i mina ögon så behåller han lugnet inför mig.

Med jämna mellanrum kollar barnmorskan hur bebisen roterat i bäckenet. Mitt förtroende för henne har förhöjts betydligt, nu gillar jag henne! Bebisens huvud hade nu kommit nedanför spinae i bäckenet, vilket förklarar kräkningen jag hade innan, den s.k. "spinae-kräkningen". Preeklampsi (havandeskapsförgifning) diagnostiseras på mig eftersom mitt blodtryck ligger på 160/95 och urinstickan visar på 3+ i äggvita. Vilken betydelse det har i förlossningsförloppet har jag ingen aning om!

Klockan 23 har huvudet gått ner så lång så jag får krystvärkar. Värkarna kommer glesare, vilket betyder att jag får stå ut med smärtan av att huvudet ligger och tänjer där nere mellan värkarna. Jag bara ligger och väntar på nästa värk. "kommer den inte snart!!" säger jag frustrerande. Krystvärkarna går annars bra, jag har precis rätt teknik och de berömmer mig för det. Jag orkar trycka på runt 3 gånger per värk ungefär, men det är JOBBIGT! De får dock påminna mig om att trycka hakan mot bröstet och dra händerna emot mig (håller i ett handtag på enda sidan och David i andra) i stället för tvärtom. Mellan ett par värkar kunde jag titta mellan benen på ett mörkt, russinliknande huvud. Jag kände på det och det var varmt och mjukt och ihopskrynklat. Men det var svårt att stå ut med smärtan av att ha ett huvud tänjandes mellan benen. Det sved rejält och i efterhand kan jag förstå att barnmorskans min när hon sa "ja... jag vet, det här är INTE roligt" betydde att jag brast i underlivet... "Det går ju bra det här, du är jätteduktig, så där still låg inte jag när jag födde barn!" säger USK:an. "Vi tar det innan tolv va?" säger nån utav dem, uskan eller barnmorskan. Ja, det klart den ska komma ut innan tolv! Efter tolv blir det ju den 29:e och David har ju sagt den ska komma den 28:e, så det gällde att trycka på ordentligt de sista värkarna!!! Närmare klockan tolv säger barnmorksan till undersköterskan: "vi tar ut den på nästa". "va?" säger jag. "vad tar ni ut???" "bebisen!" säger hon. Hon verkar tycka att jag är lite knäpp som inte förstod det. Men det var inte lätt att förstå! Jag trodde att de snackade om huvudet bara eller nåt. Som jag har kämpat och som jag stått ut med denna stora mage huuuur länge som helst och nästan trott att bebisen var på väg att tillbakautvecklas för att den aldrig kom ut, var det väl inte lätt att förstå att stunden var inne då den verkligen skulle komma ut!

Klockan 23.55 glider han ut... Lille Magnus. Jag förstår inte att det är sant. Där kom MITT barn ut!!! Smärtan försvann... Och där är HAN! Jag kommer inte ihåg om han skrek eller nåt... Jag kommer ihåg att David sa med darrig röst "det är en kille!" "är det?" sa jag. Det är en så otrolig känsla. Eller snarare, man vet inte riktigt hur eller vad man ska känna! Omtumlande var det i alla fall. Så torkar de av honom och han får komma till mitt bröst. VILKEN kärlek! Han är så varm, så söt, så underbar! Han får en liten vit luva på sig och några varma filtar för att hålla värmen. Nu får de göra vad de vill med mig "där nere", nu är jag fullt upptagen med kontakten med min son! De trycker på min mage och moderkakan kommer ut och lättnaden är ännu större nu när magen är helt "tömd". Barnmorskan visar upp den tillsamans med fosterhinnorna. Allt såg fint ut. Nu kan jag ägna mig åt sonen. (tur jag hade sysselsättning medans de lappade ihop mig i underlivet - ca 45 minuter tog det!) Det är en ny känsla, ett nytt rus, det går inte att jämföra med något annat. 9 månader har det gått, man har fått gå igenom diverse graviditetskrämpor och så de senaste dagarnas förvärkar och värkar. Och så förbytts det till det här. Vi var 2, nu är vi 3! En familj. Jag tackar Gud för allt jag fått uppleva och för att han varit med oss under hela förloppet. Och tänk så fort man glömmer smärtan... Det är så häftigt! Den häftigaste upplevelsen i mitt liv.

Min familj

Kommentarer

Nu kan du som läser bloggen också lämna kommentarer!
/D

Hemma

Nu är vi hemma sedan i söndags. Byter blöjor, ammar (Ja Elin alltså...), promenerar i solen med barnvagn, tvättar små kläder och sjunger Mamma Mu-sånger. Findus färdigrätter är mycket bra för nyblivna föräldrar som glömmer att laga mat... Idag blir det kyckling curry. 7 min i mikron! Tack alla för blommor och kort!

Lillkillen!

Fullständigt utslagen somnade jag, pappa D, igår kväll framför tv:n... Det är häftigt att vara pappa och att vara familj! Men det tar nog ett tag att vänja sig. I dag har vi fått information i grupp tillsammans med ett gäng andra nyblivna föräldrar och deras små bebisar. Nu vet jag till exempel att mammor har ett extra tillskott av hormonet oxytocin som gör att de orkar vara vakna mycket mer. Det tillskottet har inte pappor så vi får vara trötta ibland... :)

Blomsteraffären hade ringt och ville leverera blommor. Det betyder mycket med alla som tänker på oss nu! Här är ett par bilder tagna med min mobil igår. Magnus finns nu också som "webbis" på lasarettets hemsida.

Dan Magnus Åslund

12 timmar gammal (TV)

20 timmar gammal (Ovan)

Det blev ett barn!

070328 kl 23.55 föddes vår son, Dan Magnus, på Falu lasarett. 10 fingrar, 10 tår och världens sötaste smil! :)
Tänk att man kan känna så mycket kärlek!

Bild och mer rapporter kommer sen!

/bloggat av Pappa D, hemma och sovit 2,5h
Mamma E och lille M är på BB

+ 4 dagar och förvärkar

Det kryper allt närmre att det lill* livet kommer ut och hälsar på oss! Igår hade jag regelbunda sammandragningar under hela kvällen och på natten började de göra lite ont. Jag tänkte att nu var det nog dags snart och hoppades att det skulle göra ondare och ondare och liksom ta fart ordentlgit. Men framåt 4-5- tiden på morgonen så slutade det att göra ont. Lite besviken över det...
Idag har jag många planer för dagen. För det första ska jag ta en rejäl promenad (vilket i mitt tillstånd betyder ungefär runt kvarteret) sen ska jag handla lite så att jag kan baka. Har även lite tankar kring ett pysselprojekt men det får förbli hemligt än så länge! Nu är det slut på vila och sofflock! Här ska klämmas ut bebis snarast! Får se om man kan tvinga ut den på det här viset. Förhoppningsvis så hinner jag inte med något pysselprojekt utan får åka iväg till förlossningen i stället!

/Elin

+1 dag

Bebis födelsedag flyttas framåt... Idag är det en dag över tiden. Inte så mycket och det är ju helt normalt... Men det känns som att man ska ut på jorden runt-resa utan att veta när planet lyfter. Ikväll ska vi på 50-årsfest. Skulle inte förvåna mig om Bebis bestämmer sig för att komma ut då.
/D

Gardinbyxor

I min frustration över att bara ha ETT par byxor att strosa runt i ständigt de här sista dagarna, sydde jag igår ett par byxor till!

När jag satt på sängkanten på morgonen med en handduk runt midjan och suckade över att jag inte hade något plagg att ta på mig, ger min älskade sambo mig idén:

"Jag skulle haft en omlottkjol" sa jag uppgivet. Då muntrade han upp mig på ett mirakulöst sätt genom att upplysa mig om att jag faktiskt kan sy en själv! "Finns säkert nån gammal gardin du kan sy av!" säger David optimistiskt. "Äsch" säger jag och tycker idén är lite löjlig. Men han börjar rota bland gardinerna och tar fram en vit bomullslängd och sveper runt mig. "Kolla, det är ju jättefint ju" säger David. Menar han allvar? Ska jag verkligen SY nåt i det här? Jag ser ut som en beduinkvinna. Men så tänds ändå ett hopp i mig om att det faktiskt skulle kunna GÅ att sy nåt av gardinen! David har räddat min dag, jag känner mig inte lika nedstämd och frustrerad längre.

Inspirationen rinner till och jag surfar runt på nätets vågor och letar efter något eventuellt mönster på en enkel omlottkjol. Hittar inget. Men ger inte upp för det! Tittar på tyget och inser att det skulle passa bättre att sy ett par byxor i det tyget, en byxkjol av nåt slag kanske. Tar fram några byxor från garderoben, tittar på hur de är sydda och det blir till slut att jag går efter ett par gamla för små mammabyxor som jag lägger ut på tyget. Mäter lite på mig själv och lägger till centimetrar här och där, ritar, tänker och klipper. Efter några timmar och flera provningar med stickande nålar så är den sista sömmen sydd. Vågar knappt visa David. Men byxorna blev bra! De sitter löst och skönt (men ändå figursytt) över magen, de är stora och vida och lätta att röra sig i. Precis vad jag behövde. "Okej, vill du se mina tältbyxor då?" säger jag och så visar jag upp mig.

Där står jag, med byxor sydda av gardiner (som värsta Maria i sound of music) stora som ett tält. Men jag är glad och nöjd! David ler lite kärleksfullt åt mig. Det värmer.

/Elin

Hultsfred 07

Det är inte utan att man blir lite stolt över broder Dan som gör allt det grafiska materialet till Hultsfredsfestivalen i år! Kolla in reklamfilmen han gjort!
/David

Någon som har ett begagnat P?

Häromdagen lossnade plattan till bokstaven P på våran bärbara dator... Hur kan jag då skriva "p" undrar du säkert. Jo, den lilla plastplutten som sitter under tangentplattan och gör att den fjädrar tillbaks, är kvar och när man kommer till ett p i texten får man liksom stanna upp, lägga plastplutten till rätta på kretskortet (eller vad det är???) och dutta till den så får man ett p. Lätt som en plätt. Men lite bökigt förstås. Så om nån har ett begagnat P till en Packard Bell så... Då behöver vi ett. Eller ett helt nytt tangentbord kanske... Blir nog en dyr historia. Suck.

Nu kan väl magen inte bli större???

Sitter här framför datorn med "magen i knät". Den har sjunkit ordentligt de senaste veckorna. Jag tänker: magen kan väl inte bli större nu? Men det kan ju fortfarande vara upp till 3 veckor kvar och bebisen måste ju växa även under de veckorna. Det är hemskt bökigt att vända sig i sängen på nätterna. För vända mig, det måste jag, nästan varje kvart (känns det som!), för tynden blir påfrestande och jag måste variera belastningen. På morgonen gör det ont i höfterna så jag kan inte ligga kvar och "morna" mig, utan går oftast upp när David går upp, vilket ju är trevligt, för då kan vi ju äta frukost tillsammans!

Igår gjordes ett överraskande ultraljud på mig. Jag var på specialistmödravården för att kolla upp lite värden och sånt, enligt remiss från min barnmorska. Jag trodde de skulle ta massor av prover men det gjorde hon inte utan hon gjorde bedömningen att allt stod rätt till i alla fall, att döma av tidigare värden, vilket förvånar mig. Barnmorksan hade ju ändå remitterat mig dit! Jag tog inte med mig David heller för jag trodde det skulle bli massa tråkiga prover bara och förväntade mig verkligen inte ett ultraljud! Så när jag förstod att det skulle göras ett sådant så la jag mig motvilligt på britsen och vågade knappt titta på skärmen... Tänkte på David hela tiden, så synd att han missade det! Jag var rädd för att se könet, för det ville jag VERKLIGEN inte få reda på innan David!

Bebisen mådde alldeles utmärkt i alla fall, vikten uppskattades till strax över 3000 gram och hjärtat pickade på som det skulle. Det var skönt ändå att det gjordes ett ultraljud, för då kunde mina nojjor om att det skulle vara nåt fel på bebisen stillas! Det är en frisk liten krabat där inne! Och hans/hennes föräldrar vill gärna att den kommer ut snart!

/Elin

Vagga

I vårt vardagsrum står nu bebisens första sovplats. (Ja! För det är där vi kommer lägga vår lilla/lille först när vi kommer hem från BB - hedersplatsen!) Tillverkad av Lars Berglund, Davids pappa. Är den inte fin! Vi är STOLTA över den OCH över pappa Lars som tillverkat den. Den levererades till Tegelvägen i lördags, då vi hade besök av både Davids mamma och pappa och min moster Ingegerd och hennes Bengt, från Östersund. Med leveransen kom även lite bebiskläder och tillbehör, bland annat Davids "dop-brallor" i storlek 50 med tillhörande skjorta. Det blev en mycket trevlig eftermiddag tillsammans. Tack för besöket!

Min mamma Gudrun fortsätter att tillverka barnkläder. En hel kollektion är färdigställd med byxor, tröjor och sparkdräkt. Det senaste plagget är en sovpåse som vi tror att bebisen kommer trivas alldeles utmärkt att sova i!

/Elin

Friskis!

Ännu ingen "Mojje"-låt på friskispasset... Idag var det dock en kvinna där och kvalitetssäkrade vår kära ledare. Hela passet videofilmades men hon lovade att filmen inte skulle komma ut i handeln. Det var ju iofs synd... Hade kunnat bli mitt stora genombrott! (inte)

Sedan fick vi som vanligt en liten rapport om sonen som numera vaknar tidigt om mornarna. :)
Får se om det blir "Mojje" nästa torsdag.
/D

Städning

"Städning eller lokalvård innebär att rengöra lokaler och andra miljöer samt att ställa föremål i ordning. Det förekommer i privata hem, på arbetsplatser och i offentliga miljöer; inom vården är noggrant utfört städning av mycket stor vikt" /Wikipedia om städning

Nu städar vi... Jag blev trött och har för närvarande paus. Undrar hur mycket tid man lägger ner på städning under en normal livstid. Det måste finnas nå´n som har räknat ut det. Ska googla.

/D

Vart var vi på väg?

Vi kom överens om att vi skulle åka någonstans och övernatta i helgen, ett hotell eller herrgård. Sånt som vi ville "unna" oss innan bebisen kommer. Jag lät David sköta bokning och planering och önskade att inte få veta vart vi skulle, jag ville att det skulle bli en överaskning. Det tyckte David var roligt, att bara HAN visste vart vi skulle!

Sen bar det iväg, klockan 12 på lördagen var det sagt, men vi kom iväg klockan 13 vilket fick mig att fundera... Var det så att vi skulle åka ganska långt? Hade vi någon tid att passa? Och varför köpte vi en korv utanför Hemköp innan vi åkte? Var det lång tid tills vi skulle få mat? Det var SPÄNNANDE och jag spekulerade och spekulerade... Hela vägen i bilen: Borlänge, mhm mhm... Ludvika, jaha kanske... Kopparberg öhh... Hällefors???? Ö, "Vart är vi på väg" undrade jag... Jag hade kanske gissat på Örebro jag... Typ. Nu var jag helt borta. Hade ingen aning om vart vi skulle. Vi kom in i Värmland, åkte på vägar jag aldrig åkt på förut.

Strax innan Filipstad så tänkte jag att "Ja, det måste vara till Selma Lagerlöf spa vi ska! - men är inte det lite för dyrt?". Jag upprepade varenda hotell-skylt och Herrgårds-skylt vi åkte förbi men David sa bara "jag säger inget". Tills vi passerade skylten "Hennickehammars herrgård". Då syntes det tydligt i Davids ansikte att vi snart var framme... Och vilket ställe!!! Wow. Så vackert, lugnt, fridfullt och mysigt.

David hade bokat en ansiktsbehandling till mig på spat, det var jätteskönt och jag fick en sådan "lyster"! 3 rätters middag på kvällen var jättegott, vi blev precis lagom mätta och njöt i fulla drag. Efter middagen hade vi en HEL timme för oss själva i den lyxiga relaxen, som var lååångt över mina förväntningar större och lyxigare! En jättefin anläggning. Vi ville ha en timme till där helst... När vi var lagom mosiga efter relaxen så satt vi oss i salongen och kopplade av, lyssnade på liveunderhållning på flygel, drack gott och småpratade. Vi önskade favorit jazz-låtarna "My funny valentine" och "Misty" av pianisten. Han lyckades sådär... Tills han hittade noterna! Lagom sent på kvällen somnade vi gott i vår "queen-size-bed" och kunde sedan morgonen därefter njuta av en riktigt härlig frukostbuffé som jag avslutade med en nygräddad våffla med grädde och sylt!

Det blev en helg jag aldrig glömmer. Jag njöt i fulla drag varje minut av vistelsen. Sen när vi kom hem igen på söndagen fortsatte vi vårat "Herrgårdsmys" hemma i vardagsrummet, med tända ljus och en god bok.
/Elin

Vuxenmusik?

Jag tränar en del på ett ställe där man får vara en svettis för att bli en friskis eller hur det nu är... En av ledarna (bästa passet!) har en liten son därhemma och är såklart stolt och berättar små episoder under stretchingen. Nu senast hade hon köpt en barn-CD med "Mojje" som fick följande omdöme medan jag försökte sluta fnissa:
"Den är såå bra. Den är ju för barn men han sjunger om så där lite olika saker som händer.... Ja det är ju ungefär som i vuxenmusik fast på ett gulligare sätt!"

Jag väntar mig en Mojje-låt på nästa pass! :)
/D

Babylift

Idag har jag äntligen sytt klart babyliften! Från början var det en begagnad, blå babylift som jag köpte på myrorna för 40 kronor. Nu är den tillfräschad och som ny! Det tog några veckor innan den stod klar, det var lite planering och MYCKET hjärngymnastik för att tänka ut hur den skulle se ut och hur jag skulle sy. Sen var det mäta, klippa, nåla och så slutligen sy. Själva sömnaden tog bara två dagar, det var förarbetet som tog tid! Det har varit jätteroligt att jobba med den och nu har vi en babylift till våran vagn som INGEN annan har! Och visst blev resultatet bra?

Hjärta

En minut över midnatt och det har blivit "Alla hjärtans dag" (natt?)
Jag, David, ska i morgon hålla ett litet anförande och leda samtal på temat: Vad är kärlek?

Nalle Puh sa en gång att "det är bra mycket trevligare att vara två" och han har så rätt. Det jag funderar på är om kärlek, för att existera, måste ha ett objekt. Alltså någon/något att älska.
Gud är kärlek, säger man ofta. Om inte Gud hade oss och resten av skapelsen som objekt, att ge sin kärlek till. Skulle Gud upphöra att existera då? Det kan man ju fundera på innan man somnar. Godnatt.

Gjorde en liten gallup bland vänner om vilket ord dom först tänker på när de hör ordet kärlek. Här är ett axplock:

Allt som är
Tillit
Ömsesidigt
Värme
tvåsamhet
Nattbad
Närhet

Vi har gjort en egen kollektion bebiskläder

Igår eftermiddag flödade kreativiteten på tegelvägen! På köksbordet låg potatisar, skärknivar, schabloner, penslar, färger och små vita bebiskläder utspridda. Blommor, moln och prickar skars ut i potatis, bokstäver skars ut i papper, provtrycktes först och sen var sanningens minut inne. Ett bestämt tryck på utvalt ställe på den lilla bodyn och - vips - så var det ett helt nytt klädesplagg! Och vad bra det blev! Vi är båda stolta. Det blev en urgullig kollektion bebiskläder signerade Elin och David.

/Elin