GOD JUL!

Till er som vi inte hunnit säga det till samt till alla som inte nåtts av vårt julkort/julbrev vill vi härmed tillönska en riktigt

GOD JUL

OCH

GOTT NYTT ÅR

Vi firar såklart julen här hemma i huset tillsammans med förälder och svärföräldrar, svåger och svägerska. Det ska bli riktigt mysigt! Vi besöker julkrubbegudstjänsten som David har på förmiddagen, sen blir det julmys för hela slanten, med mat, kalle anka, Karl-Bertil och så klart julklappar som tomten lämnat under granen!

Vore förresten jättetrevligt såhärdags om ni som läser/följer bloggen gav er till känna i form av en liten kommentar under detta inlägg! Ibland kan jag bli sjukt nyfiken på vilka som läser här. Så vem du än är - skriv nåt i kommentarer! Det vore jättekul.

Det är inte sant

Så tänkte jag när jag fick tillbaks tentan igår... Läraren skrev upp på tavlan att det var 1 U, 3 G och 7 VG på tentan. Jag var så nervös så jag skakade när jag tog emot tentan med mitt namn på och var HELT säker på att jag var det där U:et (underkänd)... Letade på omslagssidan i resultatet efter det där U:et, men såg i stället ATT DÄR STOD VG!!!! Då blev jag ännu mer skakis och började nästan gråta... Gapade som ett fån och sa gång på gång igen "det är inte sant... det måste vara ett skämt"...
Jaja, läraren var nog väääldigt snäll när hon rättade tentan. Jag vågade (och brydde mig inte - hade ju fått VG, herregud!) inte räkna samman resultatet själv för jag var så rädd att det skulle vara nåt fel. Det var en stor chock att få detta besked, efter att jag förväntat mig ett U....
Nu är det dags för den sista tentan för mig i Psykologi. Det blir en hemtenta över julen. 2 rätt stora frågor.
Magnus vill inte ha sin medicin och jag förstår honom. TABLETTER till en 1 1/2åring??? Visserligen krossar vi dem, men det blir så hemskt äckligt för stackars lilla pojken att allt kommer upp igen, oavsett om vi sprutar det låååångt långt ner i munnen. Så vi måste nog ringa doktorn och be om den annan medicin. Men Magnus har trots allt blivit lite bättre och det är skönt.
Nu är årets julkort postade. I sista minuten i vanlig ordning... Hoppas de är till glädje för de som mottar dem! Det är tidskrävande men väldigt roligt att göra julkort. Jag är ju rätt pysslig av mig egentligen... :-) Sen har vi ju gjort tradition att skriva julbrev också och det var också kul. Vi gillar traditioner i vår familj.

Pojke med urinvägsinfektion

Nu är jag hemma från Stockholmsresan. Skönt att andas dalaluft igen och att få krama mina killar! Kom hem med 3 julklappar i bagaget, så lite julklappsshopping blir det här i Falun också, för det återstår några klappar.
Tyvärr har det visat sig att Magnus har fått en urinvägsinfektion. Det är ganska ovanligt att pojkar drabbas av det, så därför så ska de utreda det vidare på barnkliniken i Falun, för att ta reda på exakt vilken bakterie det är. Han har fått medicin och vi hoppas han blir bättre snart, lille tappra parvelknarvel...
Det är dags att ta itu med plugget igen. Blev ju en paus i studierna över helgen. Tiden har gått så fort och jag är nu inne på den sista delkursen i Psykologi I. Det har gått bra tidigare, tentorna har blivit godkända och väl godkända. Det är den senaste tentan som oroar mig litegrann. Den i kursen statistik och vetenskapliga metoder. Jag får förmodligen tillbaks den på onsdag och hoppas då på ett G. För mer än så blir det inte, om ens det. För er som inte visste det så är jag inte något mattegeni och tentan bestod till stor del av uträkningar.
Kan också berätta att jag kommit in på sjuksköterskeprogrammet till våren, så den 19 januari börjar jag läsa till sjuksköterska!

julklappsshopping - ska det vara så svårt?

Även om man i förväg räknat ut precis vad man vill köpa till var och en i julklapp så springer man ändå runt i timmar för att hitta den perfekta klappen. Men visst finns det en viss charm i det också va? Tycker helt klart att det är värt det, alla timmar man lägger ner på det och de ömma fötterna.
Igår var det massiv shopping för mig i Stockholm. Efter tre timmar hade jag väl totalt skrapat ihop EN julklapp och vid dagens slut hade jag 3 julklappar i kassarna. Jakten fortsätter idag... Det sa bli kul! Ett julmysigt Stockholm är inte så dumt det heller...

Idol!!!

Ikväll stundar den stora finalen i idol 2008. Faktum är att jag sett alla avsnitten! En otrolig bedrift egentligen, med tanke på att jag är småbarnsförälder och husägare... Men i alla fall: Det klart man ska vara på plats då när den stora finalen går av stapeln! Så ikväll sitter jag bänkad - I GLOBEN! Med sällskap av min syster, som jag är på besök hos till och med måndag. Idolfinal väntar och 3 härliga sovmornar!

Igår var Magnus världens sötaste stjärngosse i dagis luciatåg. Lite bängligt var det väl med struten och stjärnan och ljuset och stjärngosselinnet ovanpå ytterkläderna. Han snubblade ett antal gånger. Men nu har han (och vi) fått uppleva hans allra första luciafirande. Och jag tror att han tyckte att det var riktigt roligt!

Änglasång och kyrka

Igår hände nåt som fick både mig och David att bli förvånade. Hur bra kan en 20 månaders minne vara???

För typ 2 månader sen var det "änglafest" i kyrkan. Massa pyssel, sång, fika, drama etc. 2 månader borde vara länge för ett 20 månader gammalt barn såsom Magnus. Innan vi åkte till kyrkan den gången sa jag till Magnus i all hast: "nu ska vi åka till kyrkan. Där kommer vi kanske sjunga om änglar". Och så hittade jag på en "änglasång" som jag nynnade för Magnus och han härmade mig. Sedan dess har vi varken pratat om eller sjungit om änglar så mycket. Men så igår när vi klev ur bilen så pekar Magnus på mitt rosa band på jackan och sa "ängel". (det hade han i och för sig fel i - men förstår ändå att han såg likheten). Sen börjar han nynna på MIN ÄNGLASÅNG!!!! Exakt exakt så som jag framförde den för honom. Vi blev så paff både jag och David. HAR så små barn så bra minne?????

Och accosiationsförmågan sen... Vi har ett liiiitet litet krucifix vid ytterdörren hemma. Det pekade han på häromdagen och sa "kyrka". Say no more... Vilket otroligt minne och vilken accosiationsförmåga.

En annan rättså gullig sak som Magnus gjorde idag var att han råkade hitta en krita på golvet i köket och på några sekunder så hade han ritat på vår nymålade köksvägg. Just det var i och för sig inte så gulligt, men vänta så ska ni få höra vad han gjorde sen. När jag upptäckte att han stod och ritade på väggen blir jag ju såklart chockad och flyger upp från stolen och utbrister "neeeeej! Magnus vad gör du!!!". Och han står där med kritan i handen och ser jätteskamsen ut. Man ser näästan tårarna komma. Jag tänker att jag får tvätta bort det sen, efter skolan, och vänder mig om ett tag till och läser klart artikeln i tidningen och dricker upp det sista i kaffekoppen. Och när jag tittar till Magnus igen så har han hittat nån tygtuss på golvet någonstans som han står och gnuggar och gnuggar och gnuggar med på det han ritat... Lilla raring! Han försökte sudda ut sitt "verk" för han förstod att han gjort nåt fel och ville återställa det. Han stod där och såg skamsen ut, och gnuggade och tittade på mig. Det var gulligt tycker jag. Han är så snäll och så klok.

Vilken förmån

Sitter här i skolan och pausar i plugget. Man behöver det.

Tänker på lilla snörvliga Magnus som jag lämnade på dagis idag, trots förkylning. Vad gör man inte som tentastressad förälder?

I alla fall så tänkte jag på vilken förmån personalen har. De har förmånen att få ta hand om och lära känna andras barn. Det är ju fantastiskt! Vi lämnar över våran Magnus i deras händer. Våran lilla goa, värdefulla, insiktsfulla Magnus. Det är som en gåva de får, personalen. De måste få jättehärliga upplevelser från alla barn de tar han om. Tänk att de får de ansvaret! Det är som att få förmånen att förvalta en skatt. Någon har så stort förtroende för en att de kommer med en skatt i händerna och säger "här - du får den här att ta hand om!" "åååååå, får JAG?". Jag hoppas de tänker så i alla fall. Men de flesta i personalen på Magnus dagis har ju varit kvar i sitt yrke i 20-30 år. Så det måste ju vara givande. Och det måste kännas som en förmån.

Inte så konstigt att jag blivit bättre i ryggen...

... det är min magiska skolryggsäck! Den promenerar jag runt med om dagarna när jag inte sitter i pluggbåset. Den väger ca 12 kg. Uppför svärdsjögatan från busshållplatsen kämpar jag mig hela vägen fram till Högskolan. Inte undra på att man får ryggmuskler. Tack för det! Det behöver jag.

Varför är den magisk? Jo. Idag fick det plats i den:

- 2 välfyllda pärmar

- 1 kollegieblock

- 2 mappar à 150 blad var

- 1 bok à 200 sidor

- 2 stycken fyllda petflaskor à 50 cl

- 1 påse innehållande 2 äpplen

- en normalstor morot

- ett fullstort badlakan
- en bikini

- en schampoflaska

- en flaska duschcreme

- en parfymflaska

- en deodorantspray

- underkläder

- mössa

- ett par stora vinterhandskar

- halsduk

- busstidtabell

- tandborste

- tandkrämstub

- 5 stycken överstrykningspennor

- en mobiltelefon

- 3 stycken bindor

- några pennor

Jag har säkert missat nån liten pryl också. Så ni förstår varför den är magisk. Den rymmer sjuuuukt mycket. Coolt! Och inte är det oordning i den heller. Jag hittar alltid. Så här ser den ut:

Som ni ser är det inte alls så stor.

På lördag är det dags för tenta i delkursen inlärning och tänkande. Jag är märkligt lugn! Har inte pluggat överdrivet mycket, men insett att jag nog på det jag hittils läst och det jag kommer hårdplugga imorgon och på fredag, så kommer jag minst klara godkänt. Så efter bloggande kommer undertecknad att lägga sig i ett varmt och härligt bad och läsa Esgate. Vår tråkiga kursbok. Jippie! Men tack till min underbara man som lagat packningen under badkaret så att vi kan bada utan översvämmning på badkarsgolvet. Du är bäst, David!

Och grattis till mamma och pappa svärföräldrarna Ulla och Lasse som fått kattungar idag! Längtar tills jag får hälsa på! En av kattungarna kommer nämligen att få flytta hem till oss.

/Elin

Lite kvällssvammel om tentaångest bland annat

Va fort tiden går! Jag hade ju tenta alldeles nyss. Men nu är det mindre än 2 veckor kvar till tenta på trök-kursen nr. 1. Har inte kännt mig ett dugg inspirerad under den här kursen. Nåväl, jag har tagit de första stapplande stegen i tentaplugget och det börjar väl ta fart. Räknar dock inte med lika bra resultat på den här tentan som på den förra. Men jag ska kämpa ändå! Psykologi är ju så roligt, men tyvärr gör varken undervisningen eller kursboken ämnet särskilt roligt. Delkursen som jag ska tenta på heter "inlärning och tänkande" och det är ju ett jätteintressant ämne som man kan diskutera och analysera hur mycket som helst! Men tyvärr så känns föreläsningarna alltför mycket blablablablabla dårå va och boken för mycket blahumblahumblahum - ö, va var det jag läste nu då. Öööö, vad har det här för betydelse... Öööö, va sjutton ska jag läsa på i det här kapitlet? Suck.

Apropå tid som går fort. Magnus kommer nog hem från dagis varje dag med typ 10 nya ord. Man blir helt paff! Idag hade han bland annat lärt sig säga en flickas namn. Kan ni tänka er så rart det låter när en liten ettochetthalvt-åring säger hejdå och så hennes namn och kramar om henne. Imorse sa Magnus "äppelmos" och "pappa smaka äpple". Så visst går det fort. Nästan lite för fort. Man hinner inte med. Men man är den lyckligaste i hela världen när man får uppleva allt det här... Så lycklig. Man skulle vilja ta alla de här härliga upplevelserna, den här underbara utvecklingen som sker, alla ord, alla kramar, alla pussar och pirr-i-magen-känslor och stoppa in dem i en ask som skulle kunna vara en egen värld. Sen kan man ta fram den här asken senare och hoppa in i den här världen och återuppleva allt som var. Men det finns ingen sån ask. Det finns bara mitt hjärta och jag får göra mitt bästa för att bevara den här känslan. Men man får vara duktig på att påminna sig ofta. Prata om minnen med varandra.

Idag gick jag och simmade för första gången på jättelänge. Vid frukostbordet imorse sa jag till David att det var så länge sen jag simmade så det kommer nog inte gå så bra, jag kommer nog inte orka så mycket. Men det blev faktiskt en hel kilometer på rygg och bröst! Är jättenöjd. Och jag ska nog göra det till en onsdags-tradition att gå och simma innan föreläsningen börjar. Dessutom är jag på jakt efter en badmintonklubb i Falun så jag kan ge mig in i badmintonspelandet och tävlandet igen. Är ju faktiskt KM-mästare i Rättvik som 18-åring!

/Elin

Allhelgonahelgen

Det var nog den mysigaste allhelgonahelgen någonsin tror jag.

Allt var så rofyllt - till och med städningen! Och jag och Magnus fick riktigt mysiga mamma-barn timmar just på lördagen. Vet inte varför, men det var som att vi bara var förälskade hela dagen och inte kunde tänka på annat än varandra. Vi hade en speciell kontakt. Vi busade, kramades, pussades, lekte, städade tillsammans... Så underbart... Han är den goaste som finns!

Mitt under blöjbytet berättar jag för Magnus att vi ska till kyrkogården och titta på massa ljus. "Kan du säga kyrkogård?" frågar jag honom. "hyykogååååå" "massa juuuuhh" säger han då. Jag och David tittade på varandra och log. Väl på kyrkogården så springer han runt alldeles till sig bland ljusen och ropar "dä! dä!" "juuuuh!" "hykogåååå!" Jag delar Magnus känsla helt och hållet, om än lite mer diskret uttryckt. Det är väldigt vackert. Det är mycket folk där och han springer nästan på en del av dem. Med bestämda steg går han fram längs stigarna och vägarna på kyrkogården och ibland stannar han till och tittar upp på de mötande och säger "hej". Jag kan inte låta bli att skratta. Och inte en del av de vi möter heller.

Han lär sig så otroligt mycket nytt just nu! Det sprutar ord om honom, "kokogiii" =krokodil "hoppa" = soppa "bebi" = bebis och mååååånga många fler ord. Och så har han börjat säga korta menigar. "Åka bil" säger han. "mommma båcka" =morfar är borta. "åka mommo maji" =åka till mormor och Malin. Ja, det är så mycket att jag inte kan hålla allt i huvudet. Han lär sig så klart mycket på dagis och det är ju kul! Men ibland värker det i mammahjärtat när jag tänker på att han har ett helt eget liv på dagis, han har en vardag där. Det händer saker i hans liv som jag inte har koll på. Han blir uppfostrad av andra än David och mig. Men naturligtvis är det mest positivt med dagis.

Ikväll hade vi dukat upp med nyponsoppa i tallrik och det har Magnus aldrig ätit. Men när vi sätter honom i stolen vid bordet framför soppan så säger han "hoppa!!!" Oj, tänker vi, han visste vad det var! Han har nog fått det på dagis. "hoppa! Gagi" (= soppa, dagis) säger han sen och då förstår vi.

Fröknarna på dagis berättar glatt om Magnus dag när jag hämtar honom. De säger att han kan så mycket. "säg det som han inte kan!" säger de. De berättar att han kan namnet på alla på dagis. Att han vill vara med på allt som de stora gör och att han hänger med. Många av de små barnen i Magnus ålder är så "bebisaktiga" och sitter mest för sig själva eller med nån fröken. Men Magnus är med de stora barnen och leker. När vi kommer till dagis blir vi mött av 4-5 tjejer och killar som ropar "heeeeej Magnus" och kommer fram och klappar honom. Och Magnus säger "hejdå mamma" på en gång och det betyder att han vill att jag ska gå. Jag blir så glad av att höra personalen berätta allt som händer i Magnus liv på dagis! Samtidigt är jag lite ledsen att jag missar det.

Ja, det var en liten inblick i Magnus liv det. I våra liv händer det inte så mycket nytt. David har fått en praktikant på jobbet, en som går prästutbildningen, och jag pluggar på. Är inne på den 3:e delkursen i Psykologi I nu och det känns ganska tungt just nu. Det är en tråkig lärare, tråkig bok, tråkiga och oklara arbetsuppgifter och allmän förvirring bland oss studenter. Så det känns inte så bra inför tentan om 2 veckor. Men på tisdag ska jag börja plugga "på allvar".

Motorexpo

Igår var vi på motorexpo på Lugnet här i Falun. Innan tjatade jag om att få KÖRA 4hjuling. Nu tjatar jag om när jag KÖRDE 4hjuling!

Jag ääääääälskar att köra 4hjuling och drömmer om en egen. Det var så himla roligt att dundra upp för backen på lugnet och köra järnet genom terrängbanan. Entusiastisk som jag var så frågade jag kontrollkillen i backen om jag inte fick ta en runda till i banan. Och det fick jag! Jag är lycklig... David stod där nere i backen och tänkte "det där är min fru! hon kan köra 4hjuling!"

Det var snart fyra år sen jag körde sist (körde i princip varje dag under tiden jag bodde i Sälen) men det fanns fortfarande i kroppen. Idag har jag lite träninsvärk. Och det är kanske det starkaste argumentet till att köpa en : det är den bästa och roligaste träningen man kan tänka sig! :-)

Vi gjorde lite annat på motorexpo också. Åkte bandvagn uppför backen, provkörde volvo-bil, testade självparkerande bil, köpte domkraft... En mycket rolig dag!

mamma satt visst på de flesta husbilderna...

... undrar varför? Antagligen för att vi inte haft tid att knäppa så mycket kort mitt upp i all renovering...

Här kommer några bilder:

Själva huset. Det har tillkommit en häck och ett staket. Allla buskar du ser är borta samt spaljén och växterna kring huset.

Vi flyttar in!

Målar om i Magnus rum. Färgen är ljusgrön och läggs direkt på 90- talstapeten.

David målar runt dörrlisterna i hallen med färgen nordic.

Och här rollar jag med samma färg. Tidigare var det gul 90-talstapet.

Liten fikapaus i köket mitt i renoveringsstojet.

Vardagsrummet med sina vävtapeter innan det blev bredspackel - bredspackel och tapet ner - bredspackel - bredspackel och masonitskiva ner - gipsskivor - och slutligen en fin ECO decorama tapet på!

Det var lite bilder det! Finns mycket mer jag vill visa och det kommer väl. I princip har vi gjort om i hela nedervåningen, utom badrummet och köket. Men köket är på god väg att bli omgjort. Väggarna är målade och skåplucke-projektet är påbörjat. I vardagsrummet har vi som sagt rivt vävtapet och spacklat några gånger (av undertecknad. Puh!) för att sedan riva ner allt 2 gånger och upp med gipsskivor och SEN tapet. I hallen har vi målat om och bonat golv. I sovrummet gjordes samma procedur som med vardagsrummet om, fast bara på fondväggen, sen åkte nya tapeter upp även där. I Magnus rum målade vi rätt och slätt. Alla tak och taklister i nedervåningen är målade också. Men det största jobbet var nog trappen till övervåningen. Att ta bort den gamla korkmattan, slipa och måla vitt... Även spaljen i hallen är målad vit. Det var ett kul renoveringsarbete och det mesta gjordes under 2 semesterveckor innan vi flyttade in. Men det blev många sena nätter (jobbade ibland till halv 5 på morgonen) och mycket red bull och öl gick åt. Men vi är glada att vi fick så mycket gjort innan vi flyttade in. Annars hade vi inte ens gjort hälften än.

Kul att vara igång med bloggen igen! Hoppas du följer den nu!

/Elin

Återupplivad och med nytt namn!

Vi är tillbaks! (fast vi har ju varit här hela tiden förstås) Och den uppmärksamme har kanske sett att det skett en namnändring av denna blogg. Namnändringen kommer sig av naturliga skäl då en liten geografisk förflyttning av familjen Åslund har inträffat. Vi bor numera i Grycksbo, i en mysig villa byggd -69. Vi trivs alldeles förträffligt bra där och tiden som lägenhetsmänniskor känns fjärran och grå, trots att det bara är 2,5 månad sen.

Bilder på huset får ni vänta med, kommer inte åt dem just nu eftersom jag och Magnus befinner oss hos mormor. Men tids nog ska vi lägga upp lite bilder här. Blir kanske en del före - efter-bilder, för vi har renoverat en del i vårt kära hus. Ett hus som har kännts som vårt ända sen den dagen vi satt foten i det på visningsdagen. Huset ligger alltså ca 1 mil norr om Falun i Grycksbo, det har 5 rum och kök, nytt tak och nya fönster, fjärrvärme, källare, dubbelgarage och bod på gården. Hustypen heter elementhus. Det är med värme i hjärtat jag berättar om detta hus, för vi trivs så otroligt bra. Vi gav 850.000 kronor för det, men då hade vi prutat ner det från 890.000

Magnus har börjat dagis också. Han började på en förskola nära oss den 18 augusti och det har gått bra. Var lite knöligt den 2:a - 3:e veckan när han förstod att vi lämnade honom där varje dag. Men nu går det jättebra att lämna och han är så glad i sina fröknar och kompisar på dagis.

Men nu är det helg! Och medans pappa D är på studiebesök i barnens katedral i Karlstad över helgen så är vi och hälsar på mormor i Västbjörka. Och vi har krattat löv! Det var omåttligt poppis att åka pressenning med alla löven till lövhögen. Och fika ute i det gröna (eller gula? Orangea?) var också mysigt.

Vi hörs!

Majskrokar ger mig liv.

Ja, alltså med det menar jag inte att det är majskrokar som föder mig, utan det att de små luftiga krokarna gör att jag får tid för så mycket mer än barnpassning.

En majskrok är inte bara en majskrok. En majskrok är ett fenomen. Ett fenomen som gör att småparvlar likt Magnus kan sitta i flera minuter och mumsa, tugga, krasa, leka och sysselsätta sig på alla möjliga tänkbara sätt kring majskroken. Och plötsligt har jag tid att blogga. Jag har tid att diska färdigt, att dammsuga köket, att städa kylskåpet, att städa klädkammaren, slänga in en tvätt....

En majskrok är alltså ett uppuffat majskorn i form av en krok - inte helt otippat. Ser ut precis som en ostbåge men är mycket luftigare. Jag har provsmakat dem. De smakar ingenting i princip, annat än kanske en svag smak av popcorn. Men det roliga är att när man biter ihop dem så "blåser" det i munnen! Luften i kroken pressas åt sidorna. Det är bara majs och inget annat. Fråga mig inte hur det går till att tillverka dem, men att de är högst bebisvänliga är dokumenterat.

Igår var vi på ICA maxi för den månatliga storhandlingen och inhandlade då dessa bågar. Och vips så såg livet annorlunda ut. Jag hoppas verkligen att ALLA småbarnsföräldrar kan få tag på de här krokarna - de ger liv.

Annars här hemma så knatas det på för fullt efter gåvagnen. Och Magnus vyer har vidgats lite de senaste dagarna i och med att han kan stå och gå så bra mot saker. Så jag har idag fått göra om lite i kökslådorna så att det inte finns något farligt att få tag i där. Där står han och plockar och slänger och slår med bestick, trattar, träskedar och decilitermått. Så sött så. Och nu har vi ävet börjat låta Magnus äta mat själv lite smått. Det går inte så jättebra än, han har inte riktigt fått in tekniken, men idag fick han faktiskt ner nästan en hel portion med scrambled eggs, grönsaker och keso. Jag tycker att det är viktigt att han vänjer sig tidigt med att äta själv, det underlättar i framtiden.

En liten bildserie från de senaste dagarna kommer här

Mamma Gudrun i P1

Om man lyssnade på P1 tidigt imorse klockan 06.15 kunde man höra mamma Gudrun berätta om några insekter hon hittade på garagedörren i somras. Det var i programmet naturmorgon som hon fick hjälp av några experter att ta reda på vad det var för insekter och vad de gjorde. Mamma hade tidigare skickat en bild på insekterna och blev sedan uppringd av radioprogrammet och fick en förfrågan om hon ville vara med i sändning.

Här kan ni se bilden som mamma skickade in

Här kan ni lyssna på programmet. Observera att de hade en del tekniska problem i början av sändningen, varvid det är lite tystnad i början, sen lite musik innan programmet startar.

mamma Gudruns bröllopssida

Min duktiga mamma har suttit i flera månader och knåpat ihop en hemsida med bilder från vårt bröllop.

Klicka här så får ni se resultatet!

Tack mamma, det blev jättefint!

Lek och stoj

Igår var jag och Magnus och hälsade på en kompis från föräldragruppen. De små pojkarna lekte och stojade runt i nästan 3 timmar. Det är så härligt att se! De jagade varandra, klappade varandra, snodde varandras leksaker, kravlade och kröp över varandra, pussade varandra och skrattade åt varandra. Det är så roligt att de kan umgås och leka med varandra redan i den åldern, fast på sitt eget sätt.

På bilderna ses först Magnus kompis som ska till att pussa Magnus på handen och sedan Magnus som vill stoppa in sin hand i kompisens mun. Detta gjorde de flera gånger om och skrattade gott däremellan.

stolt över mammakroppen

Länge har jag varit missnöjd med och haft komplex för de spår som graviditeten lämnat på min kropp. Randig mage, hängtuttar, bredare höfter... Men igår var jag och gymmade på Friskis och i omklädningsrummet slog det mig att jag faktiskt är STOLT över skavankerna. Det finns många smala, snygga, perfekta unga tjejer som går och tränar och visst kan de vara stolta över den kropp de har. Men JAG, jag har FÖTT BARN och det SYNS! Därför kan jag vara stolt över min kropp med min randiga mage och mina hängtuttar. För det är lite status - jag är mamma. Jag har fött barn och min kropp vittnar om detta. Jag kan stå ut med att folk kanske slänger en blick på magen eller brösten - för då vet jag att de sedan tänker att "hon har nog fött barn". Och då blir jag stolt.

Migrän? Nähädu, magsjuka heter det...

Och jag som trodde att jag hade migrän... In i det längsta "förnekade" vi att våran familj skulle vara drabbad av kräksjukan, men efter 3:e spyan eller så, så fattade vi väl att det var kräksjukan det handlade om och inte migrän. Det vore väl en lyckträff att jag skulle spy ett dygn efter David och det INTE handlade om kräksjukesmitta. Ha ha.
Nu har vi dock bättrat på oss en aning och pappa D är på jobbet och jag och Magnus, eller "lilla Emmel" (av "Emlig") som vi också kallar honom, tar hand om oss så gott vi kan. Han kraxar på, men är ändå hyffsat pigg, inatt hade han 39 graders feber så vi gav honom alvedon. Vilket gjorde att vi fick en störtpigg kille som härjade runt mellan två deckade föräldrar i sängen inatt...

/E

Emliga familjen

De senaste dagarna har vi varit mer eller mindre sjuka hela familjen Å.
Magnus har lite feber, kraxar och väser när han försöker "prata". Pappa D låg nere för räkning hela söndagen med magsjuka och nu är det mamma E som ligger under filten i soffan med migrän...
Hoppas det går över snart så vi kan kasta ut julen.
/D

Pojken som inte ville sova

I skrivande stund gör pappa D ett tappert försök att få pojken att somna. Det 11:e försöket eller nåt... Sedan klockan 20.00 då vi först la honom har vi hållt på att försöka söva om honom. Först mamma, sen pappa, sen mamma och pappa, sen mamma, sen pappa igen... "såja, godnatt nu, det är läggdags nu". Men ikväll var det omöjligt. Vi tror att det är tänderna som gör ont. De tänder som inte finns än alltså. Lilla stackaren, det kan inte vara roligt. Efter en stunds gallskrik fick han ändå komma upp nu, sitta i knät. Lite jobbigt för föräldrarna också....

Vad har hänt?

Frågan kan ha två betydelser. Svaret kan faktiskt vara samma på båda frågorna.

Vad har hänt med vårt bloggande?

Lite klurig fråga, men jag tror att jag besvarar den med att vi har haft fullt upp. (låter klyschigt, men så kan det mycket väl vara). Med fullt upp menar jag allt från julbestyr till att försöka hålla koll på en liten pojjke som ålar sig fram fort som en liten iller, reser sig upp till knä och ståendes och plockar och donar och river med alla möjliga grejer. Jättehärligt att se på och som förälder blir man stolt som en fura (eller hur lyder uttrycket??) men det begränsar också möjligheterna till att ha tid att göra lite som man vill och lite vad man vill. Med andra ord har det inte funnits så mycket tid att sitta vid datorn. Hur det finns tid nu? - Magnus ligger och sover och verkar ha fallit i djup sömn. Så i brist på annat (?) att göra så tog jag mig tiden att sitta här och skriva en stund.

Vad har hänt med Magnus?

Ja, jag menar alltså, vad har hänt i hans utveckling sen sist. Minns knappt hur det var när sensate inlägget gjordes. Men som jag skrev ovan så ålar han sig fram i full fart (ibland så intensivt så att han får skavsår på "skjuta-på-tån") och reser sig upp och står och kikar på olika saker, river ner böcker ur bokyllan, drar i telfonsladden, pillar på knapparna på dvd:n, fingrar på spegeln i hallen. Han är så duktig. Men fortfarande liten! Fast ändå stor... Men när han står bredvid pappa så är höjdskillnaden märkbar :-) Kryper gör han några få steg, men än så länge verkar han tycka att det är bekvämast och går snabbast med ålnings-tekniken, så varför ändra på ett vinnande koncept?

I kommunikationen har vi också märkt en utveckling (såklart!). Många nya "ord" och ljud har han för sig. Pekar på lampan när man frågar var den är, härmar när man räcker ut tungan, vinkar m.m. Ma-ma-ma-pa-pa. Nyfikenheten är stor och han kan inte hålla sig borta från de allra mest spännande sakerna: telefonsladden och spegeln. Alltför ofta är han "bland comforten" (letar reda på den fina flaskan med skölmedel) när han är med mamma på toa. "nej, Magnus, aj aj!" är ett uttryck som är vanligt här hemma på tegelvägen.

Nu är julfirandet och nyårsfirandet över och vardagen börjar lunka på igen. Det är inte längre Magnus födelseår och David har en pappaledighet att se fram emot lite längre fram och Elin har förhoppningsvis ett jobb att se fram emot. Vart det jobbet finns är det ingen som vet än, men vi håller utkik och hoppas att det ska finnas något som jag kan trivas med. Det ska på sätt och vis bli spännande, men jag har också en klump i magen för att det kommer bli så nytt och annorlunda.

Vi vill tacka alla släktingar och vänner för en fin jul- och nyårstid, det var mycket trevligt och mysigt. Tack för alla julklappar och all mat, all trevlig samvaro och sällskap!

Bjuder på några bilder från julen på tegelvägen. Bland annat en bild på pappa D när han gör ett bejublat framträdande som ängeln Gabriel i julspelet i stora kopparbergs kyrka.