lägesrapport

Emma och Karin mår bra! 17 dagar gamla idag. Ammar, bajsar, sover och skriker litegrann. Världens härligaste ungar! Växer gör de också, 4 cm sen födseln. Och mat får de i sig så det räcker för dem båda - stadigt upp på viktkurvan! Känns bra och jag ammar faktisk inte HELA tiden som en del kanske kan tro. För det mesta går det bra att amma en i taget eftersom de blir mätta fort, men vill jag att de ska bli extra mätta och extra fort så tar jag en vid varje bröst, då drar de igång mjölk-flödet ordentligt åt varandra! :-)

Jag börjar också må bättre. Ingen feber längre. När vi kom hem från BB fick jag med mig smärtstillande mot eftervärkarna och för smärtan i operationssåret. De fortsatte jag ta hemma i flera dagar, vilket gjorde att jag inte märkte att jag hade feber. Jag gick och frossade här hemma, frös, skakade, frös, skakade, och så hade jag faktiskt ont över en knöl över ärret. Stundvis väldigt ont. Jag lät bli att ta eftermiddagsdosen av medicinen och på kvällen kom febern som ett brev på posten. Klart att det var nåt fel på mig! Jag var ju hur matt som helst, orkade ingenting. Men jag tänkte att jag var lite "ur-ammad" och att det var hormoner...
Det blev akutenbesök och prover togs som inte visade bra, utan det var alltså en infektion nånstans - i operationssåret förmodar man. Jag blev således inlagd över natten och vid ett nattligt toabesök i mitt rum så petar jag till magen lite där nere kring ärret och då bara brister det och forsar ut massa vätska... Kändes som att hela magen brast, men så var det ju inte.
Jag är inte helt bra än, såret är inte helt läkt, men jag hoppas att antibiotikan tar kål på vad skit som finns i min kropp, så att jag kan få börja leva och må bra! Det har varit extremt extremt tufft de här dagarna och vi är för det mesta själva här hemma så det är tufft för oss båda.

MEN - jag vill rikta ett STORT tack till alla vänner som bryr sig så mycket om mig och oss! Ni vet nog själva vilka ni är som läser det här. Vänner som går att anförtro sig åt, vänner som skickar söta små nallar i tider av förtvivlan, vänner som uppvaktar, vänner som skickar presenter på post, vänner som köper hem blöjor åt oss och kommer med fika, vänner som lyssnar på andra änden av msn eller sms, vänner som rycker ut och skjutsar akut till lasarettet, vänner som skriver stöttande ord på facebook...

Ni är ovärderliga för mig - ert stöd betyder så jättemycket. Tack.

Flickorna Åslund!

Karin Linnéa Åslund - född 091109 kl 17.59, 3280 gram, 48 cm
Emma Kristina Åslund - född 091109 kl 20.53, 3520 gram, 48 cm

Karin föddes först efter igångsättning genom håltagning av fosterhinnorna. Igångsättning kl 13.30 sen gick det JÄTTEFORT mellan etablerade värkar tills hon kom. 13 minuter krystade jag och när hon kom ut och jag trodde inte det var sant. Hon var så fiiiiin. Hon kom med huvudet först och allt gick jättebra. Vi hade kul i salen!

Sen blev jag JÄTTEARG för att jag skulle behöva föda ett TILL BARN!!! Nog för att jag ville det såklart, men hu va ont det gör att föda barn.

Men med all rätt - Emma hade satt sig på "huk" över bäckeningången som över en potta så på 2 timmar hände IIIIINGENTING. Förutom att jag hade på tok för ont. Jag visste såklart redan efter en halvtimme att det gått för lång tid, men det var förrns efter två timmar som de två läkarna och barnmorskan förstod att det inte skulle gå.Vattnet hade inte ens gått och hon hade inte trängt ner alls. Läkaren tittade snabbt en sista gång, och konstaterade på sin danska brytning "vi afbruter" (sen hörde jag henne mumla om att det var för mycket smådelar ivägen = förmodligen Emmas fötter). Snabbt bort med värkdroppet, dit med bricanyl värkstoppande. Värkar ändå... Beslut om snitt kl 20.30. Värkar.... Arg arg arg... överflyttning från säng till säng till brits. Darrade som ett asplöv men VÄLDIGT lättad och glad. Spinalbedövning sätts och mina ben försvinner. Upp på britsen, dit med skynke (ok, gick inte så fort som det låter när jag berättar det, men det är för att jag inte har så mycket tid på mig nu, haha) och så efter en liten stunds bökande i min mage så hör jag ett underbart vackert skrik... Och det var så häftigt, så himla häftigt! Vi fick inte höra på en gång att det var en till tjej utan de sa att vi fick titta själva.

20 minuter alltså mellan beslut om snitt och födelse. Och så var jag tvillingmamma.

Och nu är vi hemma och mår väldigt bra hela familjen! Ruschigt värre såklart och en enda röra, men fullständigt underbart....

Och Magnus är världens bästa storebror!!!!

tvillingar som inte förstår.... vecka 39

De här kära barnen i min mage verkar inte ha förstått att det är UTANFÖR min mage det är tänkt att de ska leva sina liv. UTANFÖR, alltså. Rent krasst så lever de faktiskt till viss del utanför min mage. En fot här, ett knä där, ett huvud som trycker ut min mage så den blir 5 cm "längre"... Man kan alltså se konturerna av bebiskropp, i alla fall UTANPÅ min mage. Alltid nåt.

Jag går in i vecka 39 idag. Vem hade trott att jag skulle gå så långt... Jag har gått upp 14 kilo, (vilket bara är graviditetskilon varav hälften är barn, resten moderkaka, fostervatten, livmodervävnad, större bröst, extra blodmängd, extra energireserver och vätska - vilket egentligentillsammans skulle landa på långt över 14 kilo för en tvillinggraviditet...), jag har stått ut med illamående, vansinnig trötthet, hormonutbrott, foglossning, KLÅDA och karpaltunnelsyndrom. Men det tänker de inte på de små liven där inne! Det får vara nog nu tycker jag. Klådan har ju långt ifrån gått över, den stör fortfarande extremt mycket, framför allt min sömn. Den har dessutom ändrat karaktär både en och två gånger, och utslagen ser helt annorlunda ut mot vad de gjorde från början när diagnosen PUPPP ställdes. Eländigt är det i alla fall! misstänker dock att betnovat kutan emultion som jag smörjer med gör mer ont än gott... Biverkningar. Summa summarum: KLI KLI KLI KLI KLI KLI, blod, sveda, skrik, tårar, dusch, smörj, vila, kli kli kli kli, blod skrik tårar....

Dags för tillväxtultraljud imorgon igen. Gissar på 3400 gram per bebis. Jag kommer föreslå att läkaren gör en hinnsvepning, alternativt att vi får komma upp på förlossningen och sätta igång det på annat sätt. Hoppas vi får friska bebisar!!!!

NÅT måste ju ha hänt. Jag har ju haft förvärkar i en vecka nu och häromnatten var de ganska starka och med 5 minuters mellanrum i 2 timmar. Men sen avtog de. Jag borde ha öppnat mig liiiite i alla fall.

Kom igeeeeeen nu då! Tvillingarna -tja la la la la la, tvillingarna tja la la la la.

Lite värkar tack!

Inga tvillingar... utanför min mage.

Tvillingarna är kvar i min mage och det verkar som att där tänker de stanna. Där kommer de leva och bo och gotta sig på de fina resurser som min kropp erbjuder. Mitt järnvärde är nere på 100 vilket är toklågt, men jag får väl tänka att tvillingarna behövt ta av mitt järn helt enkelt och det är ju viktgt att de mår bra.

Undrar hur länge de tänkt husera där inne i magen? Och det undrar nog inte bara vi, utan hela Falun skulle jag säga och en liten bit av övriga Sverige. Min mage verkar ju erbjuda god miljö, plats och näring så jag kanske får bära dem 9 månader till.

Nej men skämt åsido. Vi VET i alla fall att inom 2 veckor så ÄR vi trebarnsföräldrar. Det är ju två veckor till beräknad förlossning, men det är ju VÄLDIGT ovanligt att tvillingar föds vid 40 veckor. Jag har redan passerat snittet, som är vecka 36-37.

Jag skämtade inte när jag sa att hela Falun väntar på de här tvillingarna. Det är ju många vi inte känner, men som ändå känner oss, så att säga, som känner till att vi väntar tvillingar. Sen följer folk det via fantastiska facebook (varsågod - det bjuder jag på), vänner som känner vänner vet om det, kör-vänner, dagisföräldrar, f.d. arbetskamrater till mig m.m. Ja alla som på något sätt varit i kontakt med nån av oss på ett eller annat sätt tror jag! Mycket beroende på att vi är en familj som folk känner till, med tanke på Davids jobb. Och så alla de människor som faktiskt står oss nära. Alla undrar när tvillingarna kommer eller om de har kommit. Och om man vill veta hur det står till med den saken går det alltså nästan att knacka vilken som helst på stan på axeln och fråga om Åslunds fått sina tvillingar. Eller om prästen fått sina tvillingar, så kan man alltså i många fall få ett besked.

Men jag ser absolut ingen nackdel i att så många är engagerade i detta, snarare tvärtom. Det är roligt. Roligt att så många bryr sig! TACK allihop för ert stöd och era tankar! Det betyder oerhört mycket med allt stöd och alla hejarop från olika håll.

Förhoppningsvis är det inte många timmar eller dagar kvar tills de här barnen i min mage får se dagens ljus och tills dess är det bara väntan som gäller. Men vi är redo. Vi är alla redo.

Måndag

Blir det som David sagt bebisarnas födelsedag? Han tippade rätt på Magnus födelsedag ju.

Men jag hoppas på mer än de förvärkar jag känt idag redan IMORGON. Spännande spännande.....