Majskrokar ger mig liv.

Ja, alltså med det menar jag inte att det är majskrokar som föder mig, utan det att de små luftiga krokarna gör att jag får tid för så mycket mer än barnpassning.

En majskrok är inte bara en majskrok. En majskrok är ett fenomen. Ett fenomen som gör att småparvlar likt Magnus kan sitta i flera minuter och mumsa, tugga, krasa, leka och sysselsätta sig på alla möjliga tänkbara sätt kring majskroken. Och plötsligt har jag tid att blogga. Jag har tid att diska färdigt, att dammsuga köket, att städa kylskåpet, att städa klädkammaren, slänga in en tvätt....

En majskrok är alltså ett uppuffat majskorn i form av en krok - inte helt otippat. Ser ut precis som en ostbåge men är mycket luftigare. Jag har provsmakat dem. De smakar ingenting i princip, annat än kanske en svag smak av popcorn. Men det roliga är att när man biter ihop dem så "blåser" det i munnen! Luften i kroken pressas åt sidorna. Det är bara majs och inget annat. Fråga mig inte hur det går till att tillverka dem, men att de är högst bebisvänliga är dokumenterat.

Igår var vi på ICA maxi för den månatliga storhandlingen och inhandlade då dessa bågar. Och vips så såg livet annorlunda ut. Jag hoppas verkligen att ALLA småbarnsföräldrar kan få tag på de här krokarna - de ger liv.

Annars här hemma så knatas det på för fullt efter gåvagnen. Och Magnus vyer har vidgats lite de senaste dagarna i och med att han kan stå och gå så bra mot saker. Så jag har idag fått göra om lite i kökslådorna så att det inte finns något farligt att få tag i där. Där står han och plockar och slänger och slår med bestick, trattar, träskedar och decilitermått. Så sött så. Och nu har vi ävet börjat låta Magnus äta mat själv lite smått. Det går inte så jättebra än, han har inte riktigt fått in tekniken, men idag fick han faktiskt ner nästan en hel portion med scrambled eggs, grönsaker och keso. Jag tycker att det är viktigt att han vänjer sig tidigt med att äta själv, det underlättar i framtiden.

En liten bildserie från de senaste dagarna kommer här

Mamma Gudrun i P1

Om man lyssnade på P1 tidigt imorse klockan 06.15 kunde man höra mamma Gudrun berätta om några insekter hon hittade på garagedörren i somras. Det var i programmet naturmorgon som hon fick hjälp av några experter att ta reda på vad det var för insekter och vad de gjorde. Mamma hade tidigare skickat en bild på insekterna och blev sedan uppringd av radioprogrammet och fick en förfrågan om hon ville vara med i sändning.

Här kan ni se bilden som mamma skickade in

Här kan ni lyssna på programmet. Observera att de hade en del tekniska problem i början av sändningen, varvid det är lite tystnad i början, sen lite musik innan programmet startar.

mamma Gudruns bröllopssida

Min duktiga mamma har suttit i flera månader och knåpat ihop en hemsida med bilder från vårt bröllop.

Klicka här så får ni se resultatet!

Tack mamma, det blev jättefint!

Lek och stoj

Igår var jag och Magnus och hälsade på en kompis från föräldragruppen. De små pojkarna lekte och stojade runt i nästan 3 timmar. Det är så härligt att se! De jagade varandra, klappade varandra, snodde varandras leksaker, kravlade och kröp över varandra, pussade varandra och skrattade åt varandra. Det är så roligt att de kan umgås och leka med varandra redan i den åldern, fast på sitt eget sätt.

På bilderna ses först Magnus kompis som ska till att pussa Magnus på handen och sedan Magnus som vill stoppa in sin hand i kompisens mun. Detta gjorde de flera gånger om och skrattade gott däremellan.

stolt över mammakroppen

Länge har jag varit missnöjd med och haft komplex för de spår som graviditeten lämnat på min kropp. Randig mage, hängtuttar, bredare höfter... Men igår var jag och gymmade på Friskis och i omklädningsrummet slog det mig att jag faktiskt är STOLT över skavankerna. Det finns många smala, snygga, perfekta unga tjejer som går och tränar och visst kan de vara stolta över den kropp de har. Men JAG, jag har FÖTT BARN och det SYNS! Därför kan jag vara stolt över min kropp med min randiga mage och mina hängtuttar. För det är lite status - jag är mamma. Jag har fött barn och min kropp vittnar om detta. Jag kan stå ut med att folk kanske slänger en blick på magen eller brösten - för då vet jag att de sedan tänker att "hon har nog fött barn". Och då blir jag stolt.

Migrän? Nähädu, magsjuka heter det...

Och jag som trodde att jag hade migrän... In i det längsta "förnekade" vi att våran familj skulle vara drabbad av kräksjukan, men efter 3:e spyan eller så, så fattade vi väl att det var kräksjukan det handlade om och inte migrän. Det vore väl en lyckträff att jag skulle spy ett dygn efter David och det INTE handlade om kräksjukesmitta. Ha ha.
Nu har vi dock bättrat på oss en aning och pappa D är på jobbet och jag och Magnus, eller "lilla Emmel" (av "Emlig") som vi också kallar honom, tar hand om oss så gott vi kan. Han kraxar på, men är ändå hyffsat pigg, inatt hade han 39 graders feber så vi gav honom alvedon. Vilket gjorde att vi fick en störtpigg kille som härjade runt mellan två deckade föräldrar i sängen inatt...

/E

Emliga familjen

De senaste dagarna har vi varit mer eller mindre sjuka hela familjen Å.
Magnus har lite feber, kraxar och väser när han försöker "prata". Pappa D låg nere för räkning hela söndagen med magsjuka och nu är det mamma E som ligger under filten i soffan med migrän...
Hoppas det går över snart så vi kan kasta ut julen.
/D

Pojken som inte ville sova

I skrivande stund gör pappa D ett tappert försök att få pojken att somna. Det 11:e försöket eller nåt... Sedan klockan 20.00 då vi först la honom har vi hållt på att försöka söva om honom. Först mamma, sen pappa, sen mamma och pappa, sen mamma, sen pappa igen... "såja, godnatt nu, det är läggdags nu". Men ikväll var det omöjligt. Vi tror att det är tänderna som gör ont. De tänder som inte finns än alltså. Lilla stackaren, det kan inte vara roligt. Efter en stunds gallskrik fick han ändå komma upp nu, sitta i knät. Lite jobbigt för föräldrarna också....

Vad har hänt?

Frågan kan ha två betydelser. Svaret kan faktiskt vara samma på båda frågorna.

Vad har hänt med vårt bloggande?

Lite klurig fråga, men jag tror att jag besvarar den med att vi har haft fullt upp. (låter klyschigt, men så kan det mycket väl vara). Med fullt upp menar jag allt från julbestyr till att försöka hålla koll på en liten pojjke som ålar sig fram fort som en liten iller, reser sig upp till knä och ståendes och plockar och donar och river med alla möjliga grejer. Jättehärligt att se på och som förälder blir man stolt som en fura (eller hur lyder uttrycket??) men det begränsar också möjligheterna till att ha tid att göra lite som man vill och lite vad man vill. Med andra ord har det inte funnits så mycket tid att sitta vid datorn. Hur det finns tid nu? - Magnus ligger och sover och verkar ha fallit i djup sömn. Så i brist på annat (?) att göra så tog jag mig tiden att sitta här och skriva en stund.

Vad har hänt med Magnus?

Ja, jag menar alltså, vad har hänt i hans utveckling sen sist. Minns knappt hur det var när sensate inlägget gjordes. Men som jag skrev ovan så ålar han sig fram i full fart (ibland så intensivt så att han får skavsår på "skjuta-på-tån") och reser sig upp och står och kikar på olika saker, river ner böcker ur bokyllan, drar i telfonsladden, pillar på knapparna på dvd:n, fingrar på spegeln i hallen. Han är så duktig. Men fortfarande liten! Fast ändå stor... Men när han står bredvid pappa så är höjdskillnaden märkbar :-) Kryper gör han några få steg, men än så länge verkar han tycka att det är bekvämast och går snabbast med ålnings-tekniken, så varför ändra på ett vinnande koncept?

I kommunikationen har vi också märkt en utveckling (såklart!). Många nya "ord" och ljud har han för sig. Pekar på lampan när man frågar var den är, härmar när man räcker ut tungan, vinkar m.m. Ma-ma-ma-pa-pa. Nyfikenheten är stor och han kan inte hålla sig borta från de allra mest spännande sakerna: telefonsladden och spegeln. Alltför ofta är han "bland comforten" (letar reda på den fina flaskan med skölmedel) när han är med mamma på toa. "nej, Magnus, aj aj!" är ett uttryck som är vanligt här hemma på tegelvägen.

Nu är julfirandet och nyårsfirandet över och vardagen börjar lunka på igen. Det är inte längre Magnus födelseår och David har en pappaledighet att se fram emot lite längre fram och Elin har förhoppningsvis ett jobb att se fram emot. Vart det jobbet finns är det ingen som vet än, men vi håller utkik och hoppas att det ska finnas något som jag kan trivas med. Det ska på sätt och vis bli spännande, men jag har också en klump i magen för att det kommer bli så nytt och annorlunda.

Vi vill tacka alla släktingar och vänner för en fin jul- och nyårstid, det var mycket trevligt och mysigt. Tack för alla julklappar och all mat, all trevlig samvaro och sällskap!

Bjuder på några bilder från julen på tegelvägen. Bland annat en bild på pappa D när han gör ett bejublat framträdande som ängeln Gabriel i julspelet i stora kopparbergs kyrka.