Tvillingarna är kvar i min mage och det verkar som att där tänker de stanna. Där kommer de leva och bo och gotta sig på de fina resurser som min kropp erbjuder. Mitt järnvärde är nere på 100 vilket är toklågt, men jag får väl tänka att tvillingarna behövt ta av mitt järn helt enkelt och det är ju viktgt att de mår bra.
Undrar hur länge de tänkt husera där inne i magen? Och det undrar nog inte bara vi, utan hela Falun skulle jag säga och en liten bit av övriga Sverige. Min mage verkar ju erbjuda god miljö, plats och näring så jag kanske får bära dem 9 månader till.
Nej men skämt åsido. Vi VET i alla fall att inom 2 veckor så ÄR vi trebarnsföräldrar. Det är ju två veckor till beräknad förlossning, men det är ju VÄLDIGT ovanligt att tvillingar föds vid 40 veckor. Jag har redan passerat snittet, som är vecka 36-37.
Jag skämtade inte när jag sa att hela Falun väntar på de här tvillingarna. Det är ju många vi inte känner, men som ändå känner oss, så att säga, som känner till att vi väntar tvillingar. Sen följer folk det via fantastiska facebook (varsågod - det bjuder jag på), vänner som känner vänner vet om det, kör-vänner, dagisföräldrar, f.d. arbetskamrater till mig m.m. Ja alla som på något sätt varit i kontakt med nån av oss på ett eller annat sätt tror jag! Mycket beroende på att vi är en familj som folk känner till, med tanke på Davids jobb. Och så alla de människor som faktiskt står oss nära. Alla undrar när tvillingarna kommer eller om de har kommit. Och om man vill veta hur det står till med den saken går det alltså nästan att knacka vilken som helst på stan på axeln och fråga om Åslunds fått sina tvillingar. Eller om prästen fått sina tvillingar, så kan man alltså i många fall få ett besked.
Men jag ser absolut ingen nackdel i att så många är engagerade i detta, snarare tvärtom. Det är roligt. Roligt att så många bryr sig! TACK allihop för ert stöd och era tankar! Det betyder oerhört mycket med allt stöd och alla hejarop från olika håll.
Förhoppningsvis är det inte många timmar eller dagar kvar tills de här barnen i min mage får se dagens ljus och tills dess är det bara väntan som gäller. Men vi är redo. Vi är alla redo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar