Va fort tiden går! Jag hade ju tenta alldeles nyss. Men nu är det mindre än 2 veckor kvar till tenta på trök-kursen nr. 1. Har inte kännt mig ett dugg inspirerad under den här kursen. Nåväl, jag har tagit de första stapplande stegen i tentaplugget och det börjar väl ta fart. Räknar dock inte med lika bra resultat på den här tentan som på den förra. Men jag ska kämpa ändå! Psykologi är ju så roligt, men tyvärr gör varken undervisningen eller kursboken ämnet särskilt roligt. Delkursen som jag ska tenta på heter "inlärning och tänkande" och det är ju ett jätteintressant ämne som man kan diskutera och analysera hur mycket som helst! Men tyvärr så känns föreläsningarna alltför mycket blablablablabla dårå va och boken för mycket blahumblahumblahum - ö, va var det jag läste nu då. Öööö, vad har det här för betydelse... Öööö, va sjutton ska jag läsa på i det här kapitlet? Suck.
Apropå tid som går fort. Magnus kommer nog hem från dagis varje dag med typ 10 nya ord. Man blir helt paff! Idag hade han bland annat lärt sig säga en flickas namn. Kan ni tänka er så rart det låter när en liten ettochetthalvt-åring säger hejdå och så hennes namn och kramar om henne. Imorse sa Magnus "äppelmos" och "pappa smaka äpple". Så visst går det fort. Nästan lite för fort. Man hinner inte med. Men man är den lyckligaste i hela världen när man får uppleva allt det här... Så lycklig. Man skulle vilja ta alla de här härliga upplevelserna, den här underbara utvecklingen som sker, alla ord, alla kramar, alla pussar och pirr-i-magen-känslor och stoppa in dem i en ask som skulle kunna vara en egen värld. Sen kan man ta fram den här asken senare och hoppa in i den här världen och återuppleva allt som var. Men det finns ingen sån ask. Det finns bara mitt hjärta och jag får göra mitt bästa för att bevara den här känslan. Men man får vara duktig på att påminna sig ofta. Prata om minnen med varandra.
Idag gick jag och simmade för första gången på jättelänge. Vid frukostbordet imorse sa jag till David att det var så länge sen jag simmade så det kommer nog inte gå så bra, jag kommer nog inte orka så mycket. Men det blev faktiskt en hel kilometer på rygg och bröst! Är jättenöjd. Och jag ska nog göra det till en onsdags-tradition att gå och simma innan föreläsningen börjar. Dessutom är jag på jakt efter en badmintonklubb i Falun så jag kan ge mig in i badmintonspelandet och tävlandet igen. Är ju faktiskt KM-mästare i Rättvik som 18-åring!
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar