hur orkar man?

Det finns ett program på tv4 som heter familjen annorlunda som jag brukar titta på. Det handlar om tre familjer som har den saken gemensam att de är just en annorlunda familj. Den ena mamman har fött tvillingar tre gånger och har sammanlagt 8 barn. Den andra mamman hade två barn och fick sen trillingar och är därmed 5-barnsmamma. Och den tredje mamman... Ja, hon har fött 10 barn.

De här familjenas livssituation är ju långt annorlunda än våran. Ända kan jag sitta i soffan och dra en lättnadens suck över att det finns mammor som vågar erkänna att vardagen inte riktigt går ihop alltid. Att det är tufft. Jag är inte ensam om att känna att det är tufft ibland med andra ord... Ändå har vi bara ett barn. En liten alldeles underbar 2-årig Magnus. Vi har bara ett barn och ändå kan jag känna att det inte riktigt går ihop ibland. Hur klarar de så många barn? Kom på en viktig aspekt i den frågan nu och det är det faktum att mammorna i de här familjerna faktiskt är mammalediga... Vilket gör att de (förhoppningsvis) bara har fokus på barnen och hemmet. Hemma hos oss har vi jobb, skola, dagis, hus, bil, buss... Ja säg vad vi inte har att tänka på. En pappa som jobbar heltid, en mamma som pluggar heltid för att ta examen till sitt drömjobb, ett hus att sköta om med allt vad det innebär... Och ändå så har vi inte Magnus på dagis de 40 heltidstimmar som egentligen skulle behövas. Bra tänkt eller inte? Både och. Jag kan i alla fall känna att det är svårt att få det att gå ihop ibland.

Men sen har vi massor av kärlek i vårt hem som håller ihop det hela. "Kärleken är som limmet mellan människor" har Katie Eriksson sagt, en vårdteoretiker som jag nyligen studerat. Hemma hos oss har vi massor av lim.