PUPP. Och 6 kilo barn i magen.

PUPP - japp, så heter det jag har. Klådan alltså. Skönt att få en ordentlig diagnos, men desvärre så tar det ju inte bort symptomen. PUPP är en hudåkomma som bara drabbar gravida. En oerhört plågsam sådan!

Igår tillbringade vi tre timmar på lasarettet. Fattar inte vad vi gjorde där så lång tid egentligen... Men tvillingarna blev viktuppskattade i alla fall och de väger nu nära på 3 kilo var. Fortfarande exakt mitt på kurvan och lika stora som enlings-bebisar den här tiden. Exemplariskt med andra ord.Tvilling 2 var aningens svårmätt pga läget och det tog tid, så doktorn fick ta hjälp av överläkaren för att hitta rätt med ultraljudsdopplern. Det gick till slut. Kan ni förstå att jag går och bär på 6 kilo barn i magen? Och det är bara barnen det!!! Vattnet, moderkakorna och själva livmodern väger väl kring 3 kilo tillsammans de också. Och så den extra blodmängden min kropp pumpar runt och så lite vätska jag samlat på mig. Så egentligen har jag inte gått upp alls i vikt kan man säga! Vi pratade om eventuell igångsättning eftersom det är så jobbigt för mig nu, men i nuläget är inte min kropp mogen för det. Livmodertappen måste vara något uppmjukad för att det ska kunna fungera med igångsättning och det är den inte. Sätter man igång i alla fall finns risken att det inte har någon verkan och man får bara pinvärkar och det vill jag ju inte. I alla fall fick vi en ny tid på måndag för s.k. ställningstagande. Dvs ny undersökning för att se om livmodertappen mognat något och igångsättning kan ske.
Doktorn skickade remiss till hudmottagningen också och det var där jag fick diagnosen PUPP. En mycket skicklig, erfaren och duktig hudläkare tittade noga och länge på mig och mina utslag och ställde diagnosen, som egentligen inte var så svårställd. Han skrev ut en annan sorts klådmedicin till mig, en mjukgörande lotion (Propyless) och ny steroid-lotion. Dessvärre hjälper detta väldigt dåligt.... Det är kli kli kli kli ändå om dagarna. Och medicinen gör mig väldigt trött. Jag undrar hur i hela fridens dagar jag ska orka föda barn i det här tillståndet.

Fick en väldigt uppmuntrande och gullig present idag på posten från oväntat håll - TACK!!!! Det värmde ordentligt och jag fick en tår i ögat. Det är i såna här situationer som man märker vilka som verkligen bryr sig, förstår och tänker på en. Det var oerhört omtänksamt av dig (er) och jag tackar så mycket! Stor kram till er!

Nu är det bara att kämpa på några dagar eller veckor till... Och hoppas att jag är i någorlunda form när tvillingarna vill ut. Det ska bli så skönt när det är över.