Denna mage... Hur länge till ska jag gå så här ultrahöggravid? Tycker det borde vara dags nu. Men jag har börjat bli JÄTTENERVÖS för förlossningsmärtan! Och om jag måste gå några veckor till så undrar jag hur sjutton jag ska orka klämma ut barnen. Livmodern kanske dessutom blivit så uttröttad av tyngden och storleken att den inte orkar med värkarbetet. Om barnen fortsätter att öka i vikt i takt med enlings-kurvan så går de upp ca 2,5 hg per vecka nu. Just det - ett halvt kilo mer barn i magen sen sist alltså! Heja mig! Finns det någon gravid-medalj man kan få för att ha burit på tvillingar?
Inga nya krämpor har uppkommit sen sist i alla fall. Det är fortfarande PUPP-klådan och karpaltunnelsyndrom som är det som är mest märkbart. Klådan är dock under kontroll, förut kontrollerade den mig och jag levde för den, men nu tycks medicin och salva ha hjälpt. Men jag är fortfarande prickig över hela kroppen, kliar mycket och är sönderkliad på vissa ställen. Klådan är som mest koncentrerad på händer, fötter och ryggslut och skinkor. Tröttheten och tyngden, svårigheten att gå, kan man väl knappast räkna in som "krämpor" nu, det är väl snarare normalt. Däremot har jag kännt en stark "mensvärk" till och från, framför allt på kvällen eller när jag varit uppe och gått "mycket" (mycket = några minuter, typ för att göra en macka eller nåt). Det har varit riktiga magkramper så jag har fått lov att gå och lägga mig och vila. Jag vill minnas att det kändes ungefär så dagarna innan Magnus föddes, men samtidigt känns det så lugnt så lugnt, som om ingenting händer. Har sammandragningar, men de går över vid vila och gör inte ont, men "trycker på" lite.
Nu är det full fart kring huset här. Byggarna har kommit och börjat spika fasad och vårt hus håller på att förvandlas från ett grådassigt plåt-hus till ett rött trähus med vita knutar! Ett hemskt oväsen är det om dagarna och jag har liiite svårt att slappna av. Men det sägs att det blir fint. Jag själv är inte så pass rörlig att jag kan gå ut och titta. Dessutom är trappen borttagen så vi har just nu in- och utgång via altanen eller garaget. Byggjobbare tycks däremot ta sig friheter som inte alltid passar sig med värdfolkets principer. Imorse traskade de rakt igenom vår lilla sköra nyplanterade häck med sina balkar till byggställningen. Droppen blev när jag såg att de tyngde ner en bit av häcken med en balk så den vek sig. Då knackade jag ilsket på rutan och gestikulerade att de minsann får gå runt!!!
Vi får se när bebisarna behagar titta ut. Förhoppningsvis hinner jag ge nån liten uppdatering innan vi drar iväg till förlossningen, men man vet aldrig. Känns helt overkligt att jag snart ligger i förlossningssängen med två snusande bebisar på mitt bröst. Lika overkligt som det kändes innan Magnus kom. Men sen när han kom ut så var det som att vända på en hand och plötsligt så kändes det så verkligt, som att man redan kände honom och att han alltid funnits... Å va jag längtar tills den stunden med tvillingarna...
Tack alla för att ni tänker på mig och oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar