Ska jag skratta eller gråta?

Just nu är vi mitt uppe i badrumsrenovering. Vi har inte haft varmvatten sen i fredags. Jag får gå en trappa UPP för toalettbesök (även nattliga!) och en trappa NER för att duscha. Detta höggravid och med de krämpor som följer med det. Flås och stånk... Ikväll kokade vi upp vatten i en stor kastrull och bar ner till duschen och blandade varmvatten i en hink. Och där, i den trånga duschkabinen fick jag stå och trängas med en stor hink, en skopa och min mage som är stor som fullgången enlingsgraviditet. (SF mått 33 för intresserade). Om det var lätt? Nej, inte det minsta. Sådan akrobatik (ja, det krävs en del akrobatik för att nå alla kroppsdelar, ja) har du sällan skådat. (som om du skulle se mig utföra detta? Skulle inte tro det va). Försök hälla vatten från en skopa för att blöta, tvåla och skölja underlivet med två bebisar med "täcke" (=min mage) ivägen. Det resultarade i ett antal sammandragningar och jag blev väldigt trött i rygg och kropp. Men ren blev jag och det är skönt!

Ska jag skratta eller gråta åt eländet? Nåja, förhoppninsvis har vi varmvatten igen imorgon eller övermorgon, när rörmokaren varit och lagat lite rör (en annan historia) och dragit lite här och där. Förutsatt att han blir bättre i sitt ryggskott och inte har så ont av sitt diskbråck.

Men vad gör man inte för att få ett fint badrum. Om MAX 5 veckor ska det vara klart. GISSA om jag längtar?